Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Näringslivets rationalisering. Av Johan Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
procenttal (Ratios, enl. tysk terminologi), som medförde ett optimum
för räntabiliteten inom hela områdets kolindustri.
Det kan emellertid icke förnekas, att det centrala i hela detta
problemkomplex utgöres av tillverkningsmetodernas omläggning,
sålunda av ett tekniskt spörsmål, medan omgrupperingen av
företagen till nya enheter och produktionens fördelning dem emellan
snarast är att betrakta som förutsättningar för en fullständig
framgång vid den tekniskt-organisatoriska nybildningen.
Rationaliseringens väsentliga uppgift är sålunda knuten till själva
fabrikationsmetoden och är från nationalekonomisk synpunkt att
betrakta som nya former för kooperation mellan
produktionsfaktorerna kapital och arbete.
Hela den materiella sidan av den mänskliga kulturens
utveckling kan i grunden förtätas till sambandet mellan människans
arbetskraft och de verktyg eller maskiner, som kommit i bruk
för att möjliggöra ett resultat och förhöja produktiviteten. Från
den tid då grottmänniskan med sin stensplittra bearbetade
trädgrenar till primitiva husgeråd intill det tjugonde århundradets
automatiska verktygsmaskiner har utvecklingstendensen — jämte
en stigande grad av arbetsfördelning — karakteriserats av en
överföring av kraft och yrkesskicklighet från arbetaren till
verktyget, varigenom produktens sammansättning i ökad grad vilar
på kapitalfaktorn, medan arbetsfaktorn kan inskränkas.
Denna utveckling har, som vi alla veta, icke försiggått
kontinuerligt, utan har påskyndats i oerhörd grad efter den
industriella revolutionen på 1770- och 1780-talen. De maskiner, som
vid denna tid infördes i den engelska textilindustrien, inneburo
principiellt icke något nytt däruti att maskiner ersatte mera
primitiva verktyg, ty på andra områden hade man redan maskiner,
såsom pumpverk, vind- och vattenkvarnar. Det nya i dessa
mekaniska uppfinningar i slutet av 1700-talet låg i det faktum,
att de möjliggjorde en produktion i stor skala, varvid arbetarens
yrkesskicklighet överförts till maskinens precision. Det är denna
företeelse, som på nytt gjort sig gällande i den moderna
rationaliseringen, och man har därför icke alldeles utan skäl kallat det
sista århundradets industriella utveckling för den andra
industriella revolutionen. Men om de sista årens rationalisering i
stor skala snarast bör betraktas som en ny fas i en snart
tvåhundraårig utveckling, så finnes det dock företeelser som mera
direkt peka hän på den förändring vi nu bevittna. Liksom Fords
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
