Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Historien på skolbänken. Av Wilhelm Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Katrineholms kommunala mellanskola rätt, som skrev för ett
par år sedan: »historien är ett av de starkaste pluggämnena i
mellanskolan, vilket man lätt kan förvissa sig om genom att
anställa en rundfråga i några klasser».
I de hittillsvarande metodiska anvisningarna för realskolan,
som bygga på vida knappare (om än stundom olämpligt avdelade)
kurser i historia, fördömas de »schematiska översikterna» i ämnet.
Där anbefallas »episk bredd», »livfulla smådrag», »uppläsning ur
samtida krönikor, brev, visor» och framför allt, när en historisk
typföreteelse första gången möter, en »tillräckligt utförlig och
åskådlig framställning». Sådant blir snart ett svunnet skede, och
den fristående kurs av »berättelser och bilder» ur äldre och nyare
historia, som 1928 års plan inpassar i den femåriga realskolans
första klass, ger ingen bot. Erfarenheten visar, att ett dylikt urval
på förhand av de mest intresseväckande händelserna och
personligheterna tar själva bouquet’en av den sammanhängande läsning,
som sedan skall följa, när icke någon mellanliggande större
åldersförändring ger annan syn på utvecklingen. Och i tre olika
omgångar skall alltså inom den fullständigaste läroverkstypen ett
och samma historiska pensum tillägnas: i första klassens
sagoförtäljande, i de fyra följande realskoleklassernas sträckläsning
och i den »fördjupade» framställningen på gymnasiet, som också
måste tendera att bli skelett. Det är emellertid möjligt, att den
här antydda olägenheten måste godtagas, om samläsning skall
kunna vinnas mellan femårig realskolas andra och fyrårig
realskolas första klass. Blott så mycket ivrigare får man då arbeta
för historiens likformigt ökade utrymme i de översta
realskoleklasserna.
Någon minnes kanske ett radioföredrag för ett år sedan, där
Arbetarnas bildningsförbunds sekreterare talade om den
katastrofala nedgången i historiestudiet bland hans klienter.
»Historien är lögn», sade mig en gång en annars sympatisk frifräsare
och tidningsförsäljare vid diskussion på gatan mellan Folkets
hus och Norra latin. Nu föreskriver gymnasiets nya kursplan, att
lärjungarna skola »införas i ett historiskt betraktelsesätt», och
att läraren skall »för dem klargöra innebörden av vår tids
viktigaste sociala och ekonomiska problem». Skall det då bli möjligt
att inom den nyss påbjudna timplanen för gymnasiet fostra en
bildningens överklass, som vill och förmår övertyga den misstrogne
brodern på gatan, i församlingssalen eller fabriken, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
