- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
505

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

farhågor saknade han icke alla skäl. En ideell förtjusning över
revolutionens framgångar röjer sig under dess första skede hos
skalder och filosofer i Gustaf III:s egen omgivning, en Kellgren och
andra. Bland de jäsande tankefermenten i de kretsar, ur vilka
1792 års kungamördare gingo fram, var det jakobinska icke
orepresenterat. Även den svenska pressen ägde i Medborgaren, Karl
Fredrik Nordenskiölds lilla blad, en tolk för revolutionära
tänkesätt. Visserligen yppa de sig här ännu i abstrakt form och så gott
som utan tillämpning på inhemska förhållanden. Men företeelsen
har oroat Gustaf III. I början av februari 1790 indrogs
Medborgaren, och kort efteråt utfärdades ett allmänt förbud att i
veckoskrifter och dagblad »införa något, vilket i mer eller mindre måtto
på något sätt kan röra eller angå de nuvarande oroligheterna i
Frankrike eller fransyska nationalförsamlingens överläggningar
och beslut». En ny förordning i samma syfte utfärdades i slutet
av 1791.

Sverige var utan tvivel Frankrikes »äldsta bundsförvant»; men
mer gällde dock, att Frankrike var Sveriges enda verkliga
allierade i den samtida europeiska politiken. Med oro och ogillande
hade Gustaf III sett nedgången i Frankrikes yttre maktställning
under Ludvig XVI:s regering, dess vacklande utrikespolitik,
framför allt dess närmande till Österrike och senast till Ryssland (1787).
Nu fruktade han, att den förändring i dess statsskick, som
revolutionen medfört och som han gärna och ofta jämförde med 1720
års svenska regeringsform, också skulle alstra besläktade
verkningar i utrikespolitiskt hänseende, till förvärrande av rubbningen
i den europeiska jämvikten helt lamslå Frankrikes handlingskraft
utåt och göra det värdelöst som allierad. Till dessa
framtidsbekymmer kommo omedelbara obehag av mindre vittgående men i
Sveriges i följd av det ryska kriget mer än någonsin betänkliga
finansiella läge synnerligen kännbar natur. Redan i samband
med de förhållanden, som närmast ledde till revolutionens utbrott,
upphörde från och med årsskiftet 1788—89 utbetalningen av de
årliga subsidier om 1 200 000 livres, varmed Frankrike enligt det
senaste, av konung Gustaf själv vid hans besök i Paris 1784 slutna
alliansfördraget skulle understödja Sverige.

Den komplex av allmänt europeiska problem, som franska
revolutionen redan i och med sitt utbrott skapat, har dock för
Gustaf III inneburit ej blott hotelser mot Sveriges inre lugn och
yttre trygghet. Läget har tillika erbjudit positiva lockelser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free