- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
506

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förefallit att öppna lysande utsikter till maktutvidgning och ökad
prestige för ett statsmannakynne, som i sådant säkerligen såg
politiska värden i och för sig. När man iakttager den oavlåtliga
iver, varmed Gustaf III under 1791 års underhandlingar strävar
att tillförsäkra sig och Sverige en ej blott aktiv utan ledande roll
i vad han en gång kallar »det ärofullaste och viktigaste företag,
historien någonsin har omtalat», när man ser hans offer av små
men verkliga fördelar i den stora sakens intresse, kan man ej
betvivla riktigheten av den uppfattning, enligt vilken Gustaf III
varit starkt tjusad av hoppet att liksom fordom Gustaf Adolf
kunna ordnande ingripa i kontinentens angelägenheter, att som
räddaren av en stor sak sprida glans över sitt namn och sitt rike
och åt båda förvärva Frankrikes och Europas aktning och
tacksamhet för framtiden. Att här skilja mycket strängt mellan ren
ärelystnad och tanken på mera konkreta vinster, främst en ny
och mera betryggande allians, ett nytt och förmånligare
subsidieavtal med den återställda monarkiens Frankrike, är knappast
möjligt. Hos Gustaf III själv synas de bildat en oupplöslig enhet.

Redan under finska kriget började ansatser till aktivitet göra
sig märkbara i samband med konung Gustafs revolutionsfientliga
stämning. Bastiljens stormning gav uppslaget till den franska
emigrationen. Med en inbjudan till två av dess främsta, greven
av Artois (restaurationens Karl X) och prinsen av Condé, att taga
sin tillflykt till hans rike grep Gustaf III tillfället att lägga sina
känslor i dagen. »Att bjuda en Bourbon och en Condé en fristad
i mitt läger är att kalla segern dit», skrev han med en av sina
vanliga historiska allusioner. Det artiga anbudet avböjdes lika
artigt, liksom ett annat, riktat till konung Gustafs gamla väninna,
Mme de Boufflers. Men det var redan en liten demonstration, som
snart med tillfredsställelse kommenterades i Paris’ aristokratiska
klubbar och som längre fram skulle följas av andra och mera
utmanande.

Tills vidare togo sig konungens spirande handlingstendenser i
allmänhet blott dolda uttryck. Sin ambassadör i Paris, frih. Erik
Magnus Staël von Holstein, ålade han, troligen i november 1789, att
icke avlägsna sig från franske konungens närhet, vare sig man
förgrepe sig på denne — förmodligen åsyftas möjligheten av en
arrestering — eller han själv beslöte sig för flykt från Paris. Gustaf III
tillägger: »Jag vill ge de andra konungarna ett föredöme av respekt
för deras like i hans olycka». Ungefär samtidigt befaller han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free