- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
507

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Staël att mot nationalförsamlingens tillämnade inskränkningar i
ambassadörernas privilegier resa diplomatiska kåren till motvärn
och i värsta fall avgiva formlig protest i konungens namn och i
de kraftigaste uttryck. Några slutord ge i detta sammanhang
luft åt hans hat mot nationalförsamlingen, »en församling av
upprorsmakare och demagoger». Det var ej sista gången, som
Staël fick mottaga instruktioner om en demonstrativ eller stramt
avvisande hållning gentemot de revolutionära maktägande.
Liknande direktiv gåvos gång efter annan, ända tills hans länge
hotande rappellering blev verklighet i slutet av 1791. I Gustaf III:s
planer på ett positivt ingripande i det franska händelseförloppet
har Staël däremot ej spelat någon roll. Hans anslutning till sin
svärfar Neckers politiska syften och hans moderat
revolutionsvänliga åsikter väckte tidigt konungens misstro. Ambassadörens
försök att utöva ett återhållande inflytande på sin kunglige herres
kontrarevolutionära politik blevo därför verkningslösa, och som
Gustaf III:s förtroendemän i denna politik träda från början
andra personer i förgrunden.

Senhösten 1789 tillhör också det förslag, vari tanken på
svenskt väpnat understöd av det beträngda konungadömet tidigast
dyker upp. Dess upphovsman är frih. Evert Vilhelm Taube, en
hovman och hög officer, som för att vårda en på krigsskådeplatsen
ådragen blessyr vistades i Aachen och dess omgivning och
samtidigt tjänstgjorde som konungens kunskapare och politiske agent.
Taube, som trätt i beröring med franska emigrantkretsar, begärde
den 30 november Gustaf III:s bemyndigande att fara till Paris
för att där genomdriva en förnyelse av 1784 års allians med
villkor om starkt ökade subsidier åt Sverige, om upphörande av
Frankrikes förbund med Österrike och, som svensk motprestation,
om 12 linjeskepps avsändande till Engelska kanalen våren 1790
att av Frankrike underhållas och eventuellt ersättas. Förslaget
avböjdes väl för tillfället av Gustaf III under hänvisning till
pågående förhandlingar med England. Men för den händelse dessa
ej ledde till resultat, gjorde konungen Taubes franska
alliansförslag till sitt, dock i ytterligare skärpt form. Sverige skulle enligt
det ändrade förslaget förbinda sig att omedelbart efter ryska
krigets slut sända 15 skepp med 12 000 man till franske konungens
hjälp. Denna kår skulle hållas samlad under svensk befälhavare,
som t. o. m. i händelse av äldre fullmakt skulle föra överbefälet
vid kårens förening med franska trupper. På grund av den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free