- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
511

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strängt övervakade Frankrike huvudsakligen måste fullgöras
genom kopiering av relativt lätt tillgängliga kartor.

I gengäld för sitt bistånd krävde Gustaf III i brevet till Breteuil
förnyelse av den gamla alliansen och ökade subsidier jämte medel
till truppernas transport och underhåll. Spanien borde engageras
i företaget genom att lämna ekonomiskt understöd. Hos Breteuil
har denna hänvändelse knappast varit helt och hållet välkommen.
I sitt svar av den 9 juni accepterar han visserligen på förhand
de föreslagna förbundsvillkoren och har många erkännsamma
ord om Gustaf III:s vänskap och mod. Men framför allt går brevet
ut på att inskärpa den franske konungens ömtåliga ställning,
revolutionens fånge, som han t. v. är, och att varna för
uppseendeväckande och förhastade steg, som för Ludvig XVI endast kunde
medföra ökade svårigheter och faror.

Samma dag, som Gustaf III:s brev till Breteuil dagtecknades,
ankom till Stockholm ett nytt ryskt sändebud, Stackelberg, som snart
lyckades skjuta den finländska gränsregleringsfrågan åt sidan
och göra ingripandet i Frankrikes affärer till huvudämnet för
underhandlingarna med Sverige. I detta ärende utarbetade
Stackelberg ett tämligen allmänt hållet förslag till hemlig konvention,
varigenom Gustaf III skulle binda sig att i den franska frågan
handla i samförstånd med kejsarinnan, medan uppgörelsen om
Rysslands väpnade bistånd i interventionsföretaget i själva verket
ställdes på framtiden.

Med denna »reskost för sin fantasi», såsom Stackelberg ironiskt
uttryckte sig, anträdde Gustaf III några dagar senare en färd till
Aachen och Spa, vars syfte på det närmaste sammanhängde med
hans franska planer. Konungen var för ingen del tillfredsställd
med förslaget, men dess huvudändamål var vunnet.
Interventionstanken hade trätt i förgrunden av hans politiska strävan, och han
var fylld av iver att vinna Katarinas bistånd vid dess
genomförande. Redan vid Dalarö var han färdig med ett motförslag.
Konungen och kejsarinnan skulle gemensamt på allt sätt verka
för den franska monarkiens återställelse. Den militära ledningen
skulle tillfalla konung Gustaf i samråd med kejsarinnan.
Ryssland skulle lämna en väpnad kontingent eller ock endast
penningar. Kejsarinnan skulle vidare utverka kejsar Leopolds
tillstånd till landstigning i Ostende och andra hamnar i österrikiska
Nederländerna och svara för Danmarks neutralitet. Slutligen
skulle Gustaf III efter den franske konungens befrielse förmå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free