Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara befriad från sitt krig med Turkiet och motsättningen till
de allierade och följaktligen bli i stånd att sysselsätta sig med
Frankrikes affärer. Den franske konungens sak betecknar hon
som alla konungars sak, och hon framkastar nu tanken, att de
franska prinsarna borde bilda en fursteliga till hans befrielse
och Frankrikes räddning. Tillika utpekar hon Gustaf III själv
som den ende furste med tillräcklig personlig auktoritet att
övertaga ledningen av en dylik sammanslutning. Hon nämner i detta
sammanhang en truppstyrka av 10 000 man som tillräcklig för
företaget — dock utan att själv förbinda sig att släppa till dessa
trupper; hon ikläder sig blott en borgen för en halv miljon rubel
till deras underhåll, så snart freden med Turkiet vore vunnen.
Med hänsyn till bestående överenskommelser mellan Österrike
och England förklarade kejsarinnan omöjligt att räkna på
användning av nederländska hamnar för landstigningen. Däremot
förband hon sig att svara för Danmarks neutralitet och i varje
fall hålla Sverige ryggen fri från detta håll.
Trots alla de näringsämnen för kung Gustafs ärelystnad och
handlingsbegär — aliments inflammatoires, sade Katarina själv
— som dessa projekt innehöllo, fanns där dock ett och annat,
som ej kunde undgå att ingiva även honom åtminstone en
övergående betänksamhet: den orimligt låga uppskattningen av de
maktmedel, som vore tillräckliga för revolutionens bekämpande,
oklarheten särskilt i fråga om Rysslands villighet att självt
lämna militärt understöd. Liksom han mitt i sin optimism under
förhandlingarna med Stackelberg tagit sig för pannan ett
ögonblick och undrat, om icke meningen med det hela blott vore att
»amusera» honom, så skriver han nu till Stedingk, att
kejsarinnans betänkande syntes vara tillkommet för att ge honom en
sysselsättning, som hindrade honom att befatta sig med affärerna
i norden, där han kunde vara besvärlig. Han hade blott alltför
rätt; det är gott om uttalanden både av Katarina själv och hennes
medhjälpare Stackelberg, i vilka de öppet medgiva den bristande
uppriktigheten i hennes »luminösa idé», som Stackelberg uttryckte
sig, att avleda Gustaf III:s uppmärksamhet åt det franska hållet.
Men Gustaf III lät ej av dylika tvivelsmål avhålla sig från
att fortsätta på den väg, han beträtt. Han håller dagarna kring
den 5 juli en konferens med de franska prinsarna, uppfordrar
dem till ståndaktighet och rask handling i kampen mot
revolutionen, försäkrar dem om den ryska kejsarinnans välvilja för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
