- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
515

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fursteligan och om möjligt genomdriva erkännande av Gustaf III:s
ledarskap för denna och dess arméer. Sådana underhandlingar
fördes med de franska prinsarna, med lantgreven av Hessen och
kurfursten av Bayern, med Spanien, som framför allt borde
bidraga ekonomiskt, med England, av vilket man knappast
hoppades på mer än neutralitet, med Preussen, slutligen och viktigast
av allt med kejsaren, till vars hov Axel von Fersen avgick i
speciell mission, Att i en kortfattad översikt som denna
närmare följa förloppet av dessa negotiationer är icke möjligt, om
ens önskligt. Resultatet blev över hela linjen negativt. Icke ens
de franska prinsarna kunde förmås att åt Gustaf III inrymma
platsen som fursteligans huvud. Synnerligen obekväm föll sig
den svenske konungens interventionsiver för kejsar Leopold, som
jämte sina förnämsta ministrar, Kaunitz och Cobentzl, gentemot
det revolutionära Frankrike förde en ytterst försiktig och
avvaktande politik, visserligen utan att helt avvisa tanken på ett
framtida ingripande men fast besluten att ej företaga ett dylikt
utan de starkaste garantier för framgång och särskilt endast under
förutsättning av en aktivt gynnande hållning från Englands sida,
något som åtminstone vid denna tidpunkt ingalunda var att
påräkna.

En cirkulärskrivelse av den 6 juli 1791 till ett antal mera
betydande hov, varigenom kejsaren i den första uppståndelsen
över sin systers och svågers olycka i Varennes väckt vissa
förhoppningar till livs på revolutionsfientligt håll, hade han icke ens
aktat nödigt att tillställa Gustaf III. Den svenske konungen, som
redan på våren under kejsarens vistelse i Italien sökt diplomatiskt
närma sig Leopold och inför honom ådagalägga sitt intresse för
det franska konungaparet, beklagade sig under de av Fersen
inledda förhandlingarna över detta förbigående. Så mycket mindre
var det emellertid att vänta, att kejsaren skulle visa något
intresse för ett kontrarevolutionärt initiativ från Gustaf III:s sida
eller rent av vilja låta denne övertaga ledningen av ett sådant
företag. Han synes i själva verket gentemot konung Gustaf ha
delat sin broder Josef II:s rent personliga misstro. Icke ens ett
begagnande av Ostende för en eventuell svensk-rysk landstigning
ville den kejserliga regeringen medgiva.

Redan i och med den av Österrike och Preussen gemensamt
utfärdade deklarationen i Pillnitz den 27 augusti 1791 voro i
verkligheten alla förhoppningar om en mera omfattande fursteliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free