- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
516

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grusade. Deklarationen fasthöll visserligen formellt
interventionstanken men band den vid villkoret om samverkan mellan samtliga
makter, vilkas hjälp komme att begäras, således även med
England. Så inträffade den 14 september Ludvig XVI:s godkännande
av den nya franska författningen. Sedan den franske konungen
sålunda själv funnit sig i sitt öde, hade de i interventionsfrågan
dröjande och tveksamma makterna fått en ny förevändning att
ej ingripa. Flertalet hov erkände snart uttryckligt den nya
konstitutionens laglighet — dock med undantag för Spanien,
Ryssland och Sverige, där Gustaf III, som redan i början av augusti
återkommit till Stockholm, i det längsta gjorde svårigheter mot
att ens stillatigande mottaga notifikationsskrivelsen.

När hösten kom, var det sålunda ganska tydligt, att
förhoppningarna om ett monarkiskt korståg mot revolutionen av mera
allmän omfattning t. v. måste uppgivas. Gustaf III:s intresse
återvänder vid denna tid i huvudsak till den mera begränsade
plan om en isolerad svensk-rysk aktion, som sysselsatt hans
tankar närmast före Aachenresan. Helt och hållet har han
visserligen icke, släppt tanken, att t. o. m. kejsaren till sist skulle
nödgas att »följa med strömmen». Men endast från spanskt
håll bemödar han sig ännu härefter på allvar att ernå en viss
samverkan med de nordiska makterna, särskilt ekonomiskt.

Även från Ryssland hade underrättelserna under sommaren
ej varit ägnade att uppmuntra. Stedingks depescher vittna redan
i juli om stark misströstan: kejsarinnan skall nog aldrig kunna
förverkliga sina goda avsikter i fråga om Frankrike. Så länge
kriget med Turkiet varar, förbjuder saken sig själv, och efter
dess slut skola avståndet, bristen på penningar, det engelska
partiet, som har överhand i ministären, kärleken till lugn och
farhågan att inlåta sig i ett allt för stort företag avhålla
kejsarinnan från att fatta ett kraftigt och avgörande beslut. »Om
ministrarna äro ense i något», skriver han i slutet av månaden,
»så är det i att avråda kejsarinnan från att ge konungen av
Frankrike verklig hjälp. Furst Potemkin talar därom blott med
axelryckningar och har själv sagt mig, att Ryssland är alltför
avlägset för att kunna blanda sig i dylika affärer».

Lika hopplöst låter det, sedan Gustaf III:s betänkande anlänt
till Petersburg. Under samtal med Stedingk och den
kontrarevolutionäre franske agenten St. Priest i mitten av augusti
underkastade Katarina konungens förslag en hårdhänt kritik. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free