Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilltänkta armén på mer än 100 000 man vore alldeles för stor;
20 000 kunde räcka; stora arméer förorsaka endast bryderi, och
kombinerade operationer lyckas sällan. Kejsarinnan hade glömt,
att hon själv utpekat Gustaf III som fursteligans chef; nu talar
hon om kejsaren som den lämpligaste. En uppmaning av St. Priest
att förena sina trupper och skepp med Gustaf III:s avvisar hon
kallt. Landstigning i Ostende förklarar hon av flera skäl omöjlig.
Årstiden vore redan för långt framskriden för en expedition och
Englands neutralitet ytterst tvivelaktig.
Men snart nog ser det ut att ljusna på nytt. Redan i slutet av
augusti tror sig Stedingk kunna försäkra, att kejsarinnan står
beredd att fatta ett storsinnat och avgörande beslut i den franska
frågan. Kort därefter börjar hon uppträda utpräglat
demonstrativt mot den revolutionära regimen. Hon förbjuder dess chargé
d’affaires att besöka hennes hov. Hon inbjuder Gustaf III att
deltaga i en hotfull deklaration mot nationalförsamlingen, vari
hon vägrar erkänna den nya konstitutionen och kräver
kungafamiljens försättande i frihet. Hon uppmuntrar starkt de franska
emigrantkretsarna. Hon påyrkar i Wien snar och kraftfull
handling till den franska monarkiens räddning. Och hon talar åter
aktningsfullt om den svenske konungens förberedelser och blivande
roll i interventionsföretaget. Emigranternas ombud låter hon
förstå, att hans uppträdande för deras sak skall underlättas genom
det vänskaps- och försvarsförbund, varom hon underhandlar i
Stockholm.
Med rätta har man satt dessa växlingar i de ryska diplomatiska
tongångarna i samband med en tyngdflyttning i Rysslands eget
politiska läge. Redan under våren hade en avspänning inträtt
i förhållandet till England och Preussen. På högsommaren led
det turkiska kriget mot sitt slut; den 1 augusti undertecknades
fredspreliminärerna. Det var en kännbar lättnad, och man kunde
kosta på sig en mera högdragen och liknöjd ton i de ärenden,
som lågo konungen av Sverige om hjärtat. Men snart drager den
polska frågan upp till förnyad aktualitet; det gäller åter att
sysselsätta grannmakterna, att binda dem och smickra dem.
En liten vinst av omslaget var snart skördad. Den 19 oktober
1791 avslutas på Drottningholm allianstraktaten mellan Sverige
och Ryssland utan den utlovade gränsregleringen och sannolikt
på billigare villkor för Ryssland i subsidiefrågan, än nödigt varit.
Undertecknandet hade påskyndats både genom förespeglingar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
