- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
520

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera bindande besked. Sina ministrar vid hoven i Wien, Berlin
och Madrid beordrar han visserligen den 6 mars att stödja
Katarinas plan men med uttrycklig förklaring, att han förutsätter
deltagande även av ryska trupper och anser kejsarinnans
uraktlåtenhet att nämna detta bero på »förbiseende» (inadvertance).
Hans misstänksamhet var åter väckt. I ett brev till Stedingk tre
dagar före skottet på operamaskeraden uttalar han visserligen
ännu sitt hopp om kejsarinnans medverkan i det franska
företaget men ger honom samtidigt befallning att söka utröna om
hennes huvudsyfte i själva verket vore att till förmån för sin
egen handlingsfrihet gentemot Polen inveckla övriga makter i
krig med Frankrike. Om så är, tillägger han, måste Sverige
begagna tillfället att taga sin fördel i akt — tydligen på Danmarks
bekostnad, ty han hänvisar till sin konsekvent genomförda politik
att hålla denna granne utanför både den nordiska alliansen och
den franska interventionsplanen.

Själv hade han dock ingalunda uppgivit sitt franska intresse. In
i det sista är han under brevväxling med kejsarinnan och med
kontrarevolutionärerna Breteuil och Bouillé sysselsatt med tanken
på svensk-rysk landstigning i Normandie eller Dunkerque för att
därefter gå mot Paris. I nära samband med denna tanke står det
förslag om nytt flyktförsök av Ludvig XVI och Marie Antoinette,
till England eller möjligen Flandern, som han utarbetat vid
jultiden 1791 och som Fersen efter en riskabel resa till det jäsande
Paris lyckades bringa till kungaparets kännedom. Det var en
äventyrlig och förtvivlad plan, och drottningens trofaste vän kan
knappast ha framburit den med lätt hjärta, även om han däri
såg en möjlighet till räddning.

För Gustaf III torde saken tett sig något annorlunda. Redan
i ett brev til Stedingk från Aachen föregående sommar hade han
uttalat sig om de faror, som hotade den franska kungafamiljen.
»Men», hade han tillagt, »hur stort intresse, jag än hyser för
dem, är mitt intresse ännu större för den allmänna frågan, hur
jämvikten i Europa kan bibehållas, ty den rör både Sveriges
enskilda fördel och alla konungars sak. Allt detta är beroende av
den franska monarkiens återställelse, och det kan vara likgiltigt,
om det är Ludvig XVI, Ludvig XVII eller Karl X, som kommer
att intaga tronen; det viktigaste är, att den blir återställd, att
manègens vidunder (nationalförsamlingen) krossas och de
samhällsupplösande grundsatser, som denna vederstyggliga församling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free