Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Jugoslaviens statsproblem och den kungliga diktaturen. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bankrutt, så var det här. För befolkningen var läget outhärdligt, för
landet mer än farligt. I rätta, kanske i sista, ögonblicket grep
konungen in. Natten till den 6 jan. 1929 upprättades en ny,
absolut monarki; det finge, som det heter i manifestet, »icke finnas
något mellanled mellan konung och folk».
Ha nu de gångna 9 månaderna visat, att den absolutistiska
regimen, vars goda vilja ej kan sättas i fråga, också haft förmåga
att bättre än den korrumperade parlamentarismen lösa de mest
trängande nationella uppgifterna?
»Min heligaste plikt är», sade konung Alexander i
diktaturmanifestet, »att med alla medel skydda den nationella och
statliga enheten. Jag är besluten att utan tvekan och till det yttersta
uppfylla denna plikt. Att upprätta folkets enhet och befrämja
statens bästa måste för mig liksom för alla vara en bjudande lag».
Detta var ett Bragelöfte. Föreligger en positiv möjlighet att
fylla det?
Bakom övergången till denna kungliga diktatur från en urartad
parlamentarism ligga troligen djupt verkande faktorer. Måhända
har man här i grund och botten att göra med motsättningen
mellan småborgardöme och kapitalism. Företrädande
näringslivet är den senare statsidéns bärare: den har ett fundamentalt
intresse i en enhetlig och fast statsbyggnad utan de inre skrankor,
som tillsnöra de ekonomiska faktorernas fria spel.
Småborgardömet åter, med sina rötter i de historiskt givna formerna och
bundet av traditionens makt, har föga till över för staten; det
är här starkt regionalt och individualistiskt orienterat. I den
utpräglade agrarstat Jugoslavien är med en jordbrukarklass, som
omfattar 85 % av befolkningen, kan varken kapitalism eller
småborgardöme bli en dominerande faktor utan böndernas stod. Men
den sydslaviske bondens värld är icke vid; den når precis så långt
som avsättningsområdet för hans produkter. I den mån en
»väckelse» av bönderna ägt rum, har den hittills utgått från
småborgardömet och icke bidragit till att vidga deras horisont
utöver det regionala intressets gränser. Själva den slaviska
mentaliteten är icke någon gynnsam grund för statsidéns växt och
samhällsgemenskapens sättande framför och över de enskilda
intressena. Att detta dock ägt rum i Jugoslavien, så långt
parlamentarismens fall och diktaturens genomförande är ett uttryck
därför, kan sålunda möjligen anses som en kapitalismens triumf
över småborgardömet. Skall den bli bestående, förutsätter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
