Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Norge på Karl Johans tid. Av Eli F. Heckscher - Wilhelm Keilhau: Det norske folks liv og historie gjennem tiderne. Del. VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anspråk på livet, förefaller alldeles träffande; man är dessutom alltid
tacksam för sådana försök att motarbeta ensidigheterna i materiella
förklaringar till utvecklingen. I detta fall sträcker sig emellertid
tacksamheten till hela kapitlet om bostadsförhållandena och deras följder.
Jag har redan antytt att de övriga ekonomiska kapitlen ha mindre
nytt att ge. Också sakligt förefalla de mig svagare. I framställningen
av näringsfrihetens utveckling får man sålunda enbart en redogörelse
för de norska lagstiftningsåtgärderna, där endast de privilegierades
villighet och iver att medverka är anmärkningsvärd. Alla sidoblickar
på andra länders utveckling saknas, sålunda även hänsyn till Henry
Lindströms väl dokumenterade avhandling Näringsfrihetens
utveckling i Sverige 1809—36 (1923), trots att företeelsen ju var så
universell som någon; och en större svaghet synes mig ligga i att
intet försök gjorts att visa hur näringsfriheten tog sig ut i verkliga
livet, vad det blev av skråorganisationerna och den fria konkurrensen.
Emellertid får man antaga att det senare kommer fram i
följande band av arbetet.
Kanske kan man också anmärka på framställningen av
penningväsendet, att vissa delar av den sakna pricken över i’et.
Begripligheten lider dessutom av ett par förbiseenden, nämligen påståendena
att en mark hamburger banko skulle ha motsvarat 1/3 krona i guld
(s. 183), när det menas 1 1/3 krona, och att riksbankdalerns parikurs
skulle ha varit 200 (s. 184), när det tvärtom menas att speciedalerns
kurs i riksbankdaler var 200; sådant gör det ännu svårare för den
oerfarne att följa de i sig själva ytterst intrasslade penningförhållandena
vid den tiden. Men vad som särskilt saknas är en analys av
betydelsen eller betydelselösheten av den s. k. silverskatten,
inbetalningen av silver till statskassan som täckning för den nya, inlösliga
sedelvalutan. Det gällde här en uppoffring av sällsynta mått — så
t. ex. fick Norges ende greve, Johan Caspar Herman Wedel-Jarlsberg,
hugga sönder och överlämna de silverföremål hans hustru, statsminister
Peder Ankers dotter, hade fört med sig i boet — och läsaren
borde ha fått klarhet om i vad mån metallvalutan verkligen krävde en
sådan åtgärd. Det hade också varit av intresse att få en mer
genomförd förklaring till det egendomliga faktum att ett land med Norges
utpräglade kapitalknapphet samtidigt skulle ha varit kapitalexporterande;
författarens mening är utan tvivel att det berodde på de
inhemska placeringarnas osäkerhet, i sin tur vållad av penningväsendets
oredor, men det hade behövt klargöras. Det mest intressanta i
denna del av framställningen är påpekningen av ett förslag om
metallisk myntfot på basis av omyntat silver, d. v. s. med silvret
endast som sedeltäckning, utan metallisk cirkulation; men penningväsendets
historia är full av intressanta projekt som ej lett till någon
påföljd, och sådant var också detta förslags öde.
I alla händelser motser man fortsättningen av dr Keilhaus arbete
med mycket goda förhoppningar. Det är avsett att i två ytterligare
band föras fram till tiden efter världskriget.
Eli F. Heckscher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
