Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Dagens frågor 10 nov. 1929
- Befolkningsfrågan
- Ur den svenska bokhandelns historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligt att finna botemedel av rent ekonomisk art. Man har att
bibringa vederbörande ekonomiska motiv, uppvägande motiven för
barnbegränsningen. Därest orsaken åter är av rasbiologisk art eller eljest
beror på fysiologiska eller psykologiska orsaker, blir saken åtskilligt
mera komplicerad; ovisst ter det sig då, om processen är möjlig att
hejda.
Genom beskattning eller direkta underhållsbidrag kan ju den
enskilde ersättas för uppfostringskostnaderna. Huru detta skall ordnas,
är en organisationsfråga, som i det moderna samhället säkerligen ej
är olöslig. I själva verket är det blott en konsekvens av den
genomförda penninghushållningen, att även på detta område utgifter till
det allmännas förmån — för det växande släktet — ersättas av det
allmänna i större utsträckning än förr.
Ur den svenska
bokhandelns historia.
Bland de egendomligaste och mest omotiverade
konsekvenser som det gamla skråväsendet i vårt
land förde med sig var den bestämmelsen att endast bokbindare hade
rättighet att till allmänheten försälja tryckta böcker. Motiveringen
härför synes oss tämligen besynnerlig, ehuru den tvivelsutan från strikt
skråsynpunkt uppfattades som både reellt förklarlig och formellt
oangriplig. Då man nämligen över huvud taget icke tänkte sig möjligheten
av att bringa i handeln annat än bundna böcker ansågs boken, sådan
den kom ur boktryckarens hand, endast som halvfärdigt arbete eller
rent av rudimateria, vilken först måste genomgå den avslutande
proceduren hos bokbindaren, innan den kunde godkännas till försäljning.
Hela den svenska bokmarknaden koncentrerades sålunda hos städernas
bokbindare, vilka följaktligen också enligt gällande stadgar hade
enväldig makt över prissättningen. Helt naturligt utnyttjades denna
monopolställning i många fall på det mest hänsynslösa sätt, framför allt då
det gällde sådan litteratur som i äldre tider hos oss kunde räkna på
omfattande och stadig avsättning, d. v. s. religiösa skrifter, psalmböcker
och populära uppbyggelseverk. Bokbindarna kunde diktera priserna för
boktryckarna, vilka måste avyttra sina arbeten till dem vid risk av att
eljest få behålla sina lager osålda; för egen del däremot kunde de hålla
vilket prisläge som helst gent emot allmänheten. Kanslikollegiet, som
höll ett vakande öga på rikets allmänna tillstånd och dit dessutom
många av allmänhetens — mer eller mindre motiverade — klagomål
letade sig väg, anför vid ett tillfälle som ett bevis på läget inom
bokmarknaden, att bokbindarna köpt svenska psalmböcker av
boktryckarna för 3 daler pr exemplar och sedan salt dem för tredubbla priset.
Att detta innebar en oskälig uppskörtning av allmänheten ansåg
kollegiet givet, så mycket mera som det rörde sig om ett verk sådant som
den svenska psalmboken, vilken då för tiden betraktades som
oumbärlig även i det fattigaste hem. Men kollegiet ägde icke makt att
vidtaga någon rättelse i saken. Bokbindarnas privilegier av år 1630 hade
år 1720 ånyo stadfästats av konung Fredrik I, och gent emot en dylik
kunglig stadfästelse stod den svenska byråkratien, hur stort dess
inflytande än på andra håll kunde vara, i realiteten fullständigt maktlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0565.html
