Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 10 nov. 1929 - Österrikes författningsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av representanter för en del korporationer, varom regeringen dock ej
framlagt detaljerade förslag. Av sparsamhetsskäl skulle nationalrådets
medlemsantal nedbringas från 165 till 120 och motsvarande reducering
ske även i fråga om provinsförsamlingarnas medlemsantal.
Polisväsendet skulle i hela riket ytterst sortera under
förbundsmyndigheterna, så att vid behov enhetliga och effektiva åtgärder snabbt
kunde vidtagas för ordningens upprätthållande.
Sistnämnda bestämmelse åsyftar närmast att betaga staden Wien dess
särställning på detta viktiga område, och den åtföljes av flera andra i
samma riktning. För närvarande är Wien både rikshuvudstad och
fullt sidoställd med övriga »länder» inom förbundsstaten, varför
statsmyndigheterna nästan fullständigt sakna kontrollbefogenhet över de
kommunala Wienmyndigheternas beslut. »Det röda Wien», inom vars
kommunalrepresentation socialdemokraterna äro allrådande, har blivit
ett slags stat i staten, och inskränkningar i dennas privilegierade
ställning höra till författningsförslagets huvudsyften.
Det torde främst ha varit denna omständighet som framkallat den
hetsiga oppositionen från socialdemokratiskt håll mot
regeringsförslagen. Dessa förklarades genast av ledande socialdemokrater
oantagliga, och i nationalrådet är det socialdemokratiska partiet
tillräckligt manstarkt för att kunna hindra åstadkommandet av den
tvåtredjedelsmajoritet, som kräves för författningsändringar. Dock ha
socialdemokraterna ej vägrat att ingå på detaljförhandlingar om
regeringsförslaget. Detta gick i vanlig ordning till utskottsbehandling, och
inom författningsutskottet tillsattes ett underutskott, där partiet
företrädes av bl. a. de båda ledareveteranerna Bauer och Seitz. I
underutskottet har man ingående behandlat förslaget paragraf efter
paragraf, dock utan att i mera väsentliga punkter komma till enighet.
Man har därför att vänta ett majoritets- och ett minoritetsbetänkande,
och tydligt är även, att intetdera kan samla nödig kvalificerad
majoritet. De otåliga lantvärnsledarna ha nyligen uppvaktat de borgerliga
parlamentsgrupperna och i maktspråkston fordrat, att
regeringsförslaget mycket snart måste i obeskuret skiek upphöjas till gällande
grundlag, oberoende av den socialdemokratiska gruppens motstånd.
Schober besvarade denna påtryckning med att än en gång betona, att
han orubbligt stod fast på laglighetens grund. Lyckades han ej i
lagliga former genomdriva förslaget, finge man se sig om efter en
annan regeringschef. Måhända innebär detta avgångshot även ett
försök att pressa socialdemokraterna till en kompromisslösning, men för
ögonblicket förefalla utsikterna till en sådan allt annat än ljusa. Bl. a.
ha socialdemokraterna med skärpa framhållit, att stundens krav
främst vore inre avrustning, d. v. s. upplösande av alla privata
skyddskårer, vilken partiriktning de än representera. Mycket
tvivelaktigt är, huruvida ens »den starke mannen» Schober är stark nog
för att genomdriva en dylik avrustningsåtgärd med åtföljande
inrikespolitisk Kelloggpakt mot inbördeskrig, och därför börja nu de
politiska meteorologerna förutspå växande molnighet på Wiens politiska
himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
