- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
583

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liberal publicists minnen. Av Ivar Öman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ibland ett par gånger om dagen». Staaff skall ha fäst stort
avseende vid dessa samtal. Finansminisern utvaldes i enlighet med
von Zweigbergks anvisning. Och endast ett tidigare löfte till d:r
David Bergström tycks ha hindrat Staaff att förfara på samma
sätt med lantförsvarsministerposten. Staaff kunde också blott
på von Zweigbergks enträgna maning förmås att inleda
förhandlingar med socialdemokraterna. Han befarade, att dessa skulle
taga erbjudandet om medverkan i regeringen på allvar: »Tänk
om de trots allt skulle svara ja; då sitter jag ordentligt i klistret».
Staaffs farhågor skulle visa sig ogrundade. Socialdemokraterna
svarade nej.

Tidens förmåga att läka sår och framtvinga en förnuftig
modifiering av partisinnets enögdhet och överdrifter återspeglas på
ett karakteristiskt sätt i von Zweigbergks redogörelse för
»borggårdskuppens») förhistoria. Om bondetåget uttalas, att det var
»en spontan folkrörelse utgången från Uppland», som vann en
»imponerande anslutning från alla delar av landet». Ett liknande
yttrande skulle varit otänkbart i Dagens Nyheter av år 1914. Och
vad liberalernas vingel i försvarsfrågan beträffar erkänner von
Zweigbergk, att »när en politisk riktning lider ett så katastrofalt
nederlag som den Staaffska försvarspolitiken gjorde 1914, så
finns det något fel i planläggningen eller utförandet eller i båda
avseendena». Felet låg enligt von Zweigbergk dels i att Staaff
under valkampanjen 1911 avgav löften om en nedsättning av de
värnpliktigas övningstid, som han sedan icke kunde infria, och
dels i att han — »icke så litet ologiskt» — i Karlskronatalet gav
upp kravet på planmässighet vid försvarets ordnande för att icke
komma i konflikt med de förhastade vallöftena. Det kan
förtjäna antecknas, att von Zweigbergk ställer sig avgjort skeptisk
till det emellanåt hörda påståendet (se landshövding De Geers och
f.d. generaldirektör Rydins memoarer!), att Staaff, om han fått
kvarbliva vid makten, skulle kunnat föra en proposition på
Karlskronaprogrammets grund till seger.

D:r Karl Hildebrand har i Sveriges historia till våra dagar
lancerat det välvilliga antagandet, att försvarsberedningarnas
arbete »hos Staaff och de honom närstående främjat en fördjupad
uppfattning av försvarsfrågan». Detta skulle särskilt framgå av
en jämförelse mellan Karlskronatalet och Staaffs uttalanden
under 1911 års valstrid, von Zweigbergk avlivar emellertid
obarmhärtigt legendbildningen om Staaffs »försvarsvänlighet». Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free