- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
584

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liberal publicists minnen. Av Ivar Öman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lägger i Staaffs mun följande ord, fällda under ett samtal kort
före Karlskronaresan:

»Alltså tror även du att jag i själ och hjärta är alldeles på det
klara med att en mycket avsevärd utsträckning av övningstiden
är nödvändig, fastän jag av fruktan för väljarna inte törs rycka
fram med det nu. Det är emellertid icke på det sättet. — — —
Jag är nämligen, om jag skall vara uppriktig, närmast
försvarsnihilist».

Man får naturligtvis icke taga detta yttrande alltför
bokstavligt; det kan av von Zweigbergk, ofrivilligt, ha tillspetsats, och
Staaff själv kan ha medvetet överdrivit. Men under alla
omständigheter står det fast, att Staaffs Karlskronabud dikterats av
rent opportunistiska hänsyn och ingalunda av någon »fördjupad
uppfattning i försvarsfrågan».

Karlskronatalet var för övrigt icke det enda tillfälle, där Staaff
lade i dagen en påfallande benägenhet att offra åt
opportunistiska synpunkter. Denna böjelse för principlös opportunism stod
i närmaste samband med den uppfattning av det politiska
ledarskapets förpliktelser, åt vilken Staaff under de sista åren av sitt
liv gång efter annan gav uttryck. Han gjorde, såsom von
Zweigbergk anmärker, gällande att ledaren framför allt har till uppgift
att verka för partisammanhållningen, medan han får avstå från
att diktera program och beslut. Det åligger honom att där
meningsmotsättningar framträda söka finna formuleringar om vilka
enighet kan vinnas. »Den forne individualisten, som krävt
hänsyn till den enskildes övertygelse, blev en flitig rösträknare, som
var mycket angelägen att utröna var majoriteten låg, och han
tenderade åt den åsikten att det demokratiska skicket måste
byggas på att mindretalet inom ett parti alltid böjer sig för flertalets
mening».

Staaffs besynnerliga hållning i nykterhetsfrågan, pendlande
mellan öppen kampställning mot förbudsfanatismen (1896) och
redobogenhet att acceptera förbudet såsom ett medel för
folknykterhetens främjande (1915), är jämte hans försvarspolitik
det mest iögonenfallande exemplet på hans överkänslighet för
partiets »flertalsmening», oavsett dennas sakliga innebörd. Mellan
denna ståndpunkt och Staaffs tidigare höga uppskattning av den
politiska ledarmyndigheten är ett svalg befäst.

Förhistorien till och förloppet av ministerkrisen i februari 1914
ställas av von Zweigbergk i en delvis ny men icke på alla punkter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free