- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
585

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liberal publicists minnen. Av Ivar Öman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

övertygande belysning. Enligt von Zweigbergk skall konungen
sedan nyåret 1914 och intill den Staaffska ministärens avgång ha
haft två statsministrar: »en som var officiellt erkänd och som bar
ansvaret (Staaff) och en som tillsvidare stod i reserv och först i
en framtid kunde träda i bräschen (De Geer)». Formuleringen
är icke den lyckligaste. Att mellan konungen och De Geer
förtroliga överläggningar i antytt syfte ägt rum var känt redan för
Staaffska ministärens medlemmar och har av De Geer själv
bekräftats i hans 1926 utgivna Politiska hågkomster. Men att dessa
förhandlingar skulle ha inletts och medfört bindande utfästelser
så tidigt som före utgången av år 1913 måste tillsvidare betvivlas.
Troligen kommer full klarhet rörande denna dunkla men
intressanta ministärbildningshistoria att vinnas först sedan de
detaljerade anteckningar, vilka enligt De Geer dag för dag nedskrivits
av »en bland dem som voro med» (justitierådet Hellner?) och av
honom verificerats, blivit för forskningen tillgängliga.

Beträffande den fas i ministerkrisen, som följde på De Geers
återlämnande av uppdraget att bilda regering, förefinnes mellan
De Geers och von Zweigbergks framställningar en viss
oöverensstämmelse. De Geer uppgiver, att konungen icke ville vända sig
till någon av riksdagshögerns ledare utan i stället, bl. a. på hans
rekommendation, beslöt att låta budet gå till landshövding
Hammarskjöld. Enligt von Zweigbergk »torde» dessförinnan
justitierådet Trygger ha mottagit en anmodan att bilda regering.

von Zweigbergks relation är den med verkligheten närmast
överensstämmande. Men även han tycks blott ofullständigt
känna ministerkrisens interna historia. Det verkliga
händelseförloppet, så långt det för närvarande kan fastställas, torde
i korthet vara följande. Omedelbart efter det Staaffska
ministären inlämnat sin avskedsansökan, erhöll De Geer
uppdrag att bilda regering. Sedan De Geer misslyckats, torde
konungen, följande dennes råd, ha vänt sig till landshövding
Hammarskjöld, vilken emellertid avböjde. I denna situation lät
konungen budet gå till justitierådet Trygger, men endast för att
återigen erhålla ett avböjande svar — i förbigående må nämnas,
att Trygger även efter Hammarskjöldska regeringens demission
våren 1917 anmodades bilda regering. Trygger torde i likhet
med De Geer ha tillrått en ministär Hammarskjöld, detta emedan
situationen ansågs kräva en regering med en utanför riksdagen
och partierna stående ledare. Hammarskjöld blev därpå för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free