Print (PDF) - On this page / på denna sida - Från Svenska Institutet i Rom. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN SVENSKA INSTITUTET I ROM
av professor AXEL BOETHIUS
Det finnes ett — trots tillfällig och ojämn form — verkligt
klassiskt svenskt vittnesbörd om vad en resa i södern
betyder för uppfattningen och uppskattningen av antik kultur och antik
dikt. Det är Atterboms Minneri från Tyskland och Italien,
sådana de utgå vos på Lindhs förlag i Örebro 1859. Efter en
tid i Rom och färder på Kampagnan upptäcker Atterbom
Horatius och Vergilius. »Med hvarje dag jag tillbringar i Rom
och dess nejder», heter det i brev till Geijer, »växer för dessa
båda män min aktning». Den nya skolan och således även han
själv hade underskattat deras »Gemüth» och »självständiga
inspiration». Och något senare skriver han: »Hvilken färg af lif och
natur bekommer icke här Horatii poesi, som man hos oss i de
senare åren så bittert klandrat för kyla, härmning, stelhet och
tillgjordhet». Det är fängslande att följa detta genombrott hos
Atterbom. Skalden, som rör sig i den gamla diktarens sabinska
skogar, förnimmer trots allt fosforistiskt larm lyhördt de friska
källorna, som sorla i hans klara latinska strofer.
Mången skall känna igen något av detta, då Lucretilis’
näktergalar sjunga omkring honom. Även den som icke är
fosforist och icke som de ryggat tillbaka för klassisk retorik, skall
nog en sådan vandringsdag märka, att han i viss mån vid
studiet hemma gjort en skald som Horatius mera deklamatorisk,
mindre centralt lyrisk, än han var. Hur mycket får ej, som
Atterbom i sin upptäckarglädje säger, »färg af lif och natur», då
det våras i Sabinerskogen, och floderna efter översvämningarna
i mars med harmoniskt rika flöden draga fram mellan sina
blommande vårgröna bräddar. Det är som ett personligt möte,
då man i Atterboms Geijerbrev läser: »Jag ämnar nu här på
stället begynna läsa om Livius och de romerska poeterna,
isynnerhet Virgilius och Horatius, hvilka äro de mest lokala och
nationella.»
41. Svensk Tidskrift 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
