- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
602

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammalsvenskby och svenskheten. Av E. Klein

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt att efter upphörandet av denna starka svenska expansion
strax en ny, på Ryssland riktad svensk kulturvåg likaledes synes
gå västra Estland förbi, finns det i varje fall inga arkeologiska
bevis för, att Dagösvenskarna skulle härstamma från någon känd
svensk utvandring under förhistorisk tid. Den i Gutasagan
bevarade tradition, som berättar, att en gång i forntiden gutar på
grund av svåra nödår tvungits utvandra, bosatt sig på ön
»Dagaithi» och där uppfört en borg, vet också berätta, att de icke
förmådde hålla sig kvar där, utan fortsatte till Ryssland och
Grekland. Man vågar väl av denna tradition knappast sluta till,
att gutarna under medeltiden haft någon känsla av släktskap med
dåvarande svenskar på Dagö — om sådana funnos, när
traditionen var levande. Ty i så fall skulle man väl ha nämnt dem
såsom kvarlevande på ön och ej berättat om deras bortflyttning.
Det enda man vågar sluta till (utöver den allmänna historiska
sanningshalt, som åtminstone Nerman på arkeologiska grunder
vindicerar åt utvandringssagan) är, i avseende på Dagö, att gutar
visste om öns existens och belägenhet och att man kunde
passera den på resa från Gotland österut. Dagerort är ju också en av
de punkter, där estländska kusten sticker längst västerut.

Om Estlands svenskar — i allt numera c:a 8 000 — veta vi,
att de finnas på några av sina nuvarande bosättningsplatser rätt
snart efter landets erövring genom tyska och danska korsfarare.
Sålunda finnas diplom angående svenskar i och omkring
Hapsal — som alltjämt är centrum för svenskbygderna — redan
från 1200-talets andra hälft. Det är ingalunda otroligt, att
Dagöborna kunna ha hört till de här åsyftade svenskarna, ehuru de
ej särskilt nämnas. Från 1300-talet äro Rågö- och
Runösvenskarna kända. Dagösvenskarna däremot nämnas ej förrän år
1470. Då ha vi dem sålunda säkert på platsen och sedan dess
äro vi istånd att följa dem nästan för varje generation, tack vare
den iver med, vilken de sökt och fått sina detta år utfärdade
privilegier stadfästade.

Under vilken period från vikingatidens slut till 1200-talets
senare hälft den svenska bosättningen i Estland ägt rum veta vi
däremot alls icke. Sannolikast förefaller det dock, att den
inträffat någon gång mellan den tid, då svenskarna upphörde att
i sina anhörigas gravar nedlägga vapen och dyrbarheter
(frånvaron av nordiskt gravgods) och den tid, då genom de danska
och tyska korstågen esternas nationalism bragtes att flamma upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free