Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gammalsvenskby och svenskheten. Av E. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samboende med en estnisk befolkning ha lett till en snarare starkare
än svagare blandning än de relativt isolerade Runöbornas. Deras
närmaste estlandssvenska grannar, Wormsöborna, utmärka sig,
efter vad jag vid besök på ön tyckt mig kunna iakttaga, för en
något mera finsk typ än Runöborna. Särskilt påfallande är denna
hos de ytterst blonda, undersätsiga kvinnorna med mycket breda
ansikten. Jag skulle icke förvåna mig, om man konstaterade
samma drag hos en stor del av Gammalsvenskbyborna. Därtill
kommer emellertid, att dessa i icke så alldeles få fall även efter
sin utflyttning till Ryssland mottagit tillskott av främmande blod.
Av en ytlig blick att döma varierar den fysiska typen hos
Gammalsvenskbyborna i varje fall ännu starkare än hos Runöborna,
och man torde ej ha rätt att i dem se någon oblandat svensk
befolkning (d. v. s. en befolkning med oblandad härstamning
från Sverige).
Om vi sålunda i det hela taget måste vara rätt reserverade i
fråga om Gammalsvenskbybornas rätt att av härstamningsskäl
äga hemort i Sverige — vi veta ej, när deras förfäder lämnade
Sverige, ej i vad mån de under seklernas lopp fått andra
förfäder av estnisk, tysk m. fl. stammar — så ha vi dock, vilket
är så mycket märkligare, en utomordentligt klar och stark
bevisning för, att de historiskt och etnografiskt äro svenskar.
Jag nämnde, hurusom år 1470 den dåvarande makthavaren
över Dagö, härmästaren Johan Wolthusen van Herse, utfärdade
ett privilegiebrev, vari han förklarade svenskarna på Dagö för
all framtid befriade från den arbetsplikt, med vilken de dittills
(i olikhet med andra svenskar i landet) varit betungade, och i
stället bestämde en viss efter areal utmätt penningskatt som
deras enda skyldighet. Detta privilegium är att jämnställa med
dem, som mer än ett århundrade tidigare utfärdats för
Rågö- och Runösvenskarna och som undantagit även dem från ej blott
den för esterna gällande livegenskapen, utan även från andra,
för svensk skattelagstiftning helt främmande onera. I
Runöprivilegierna av 1341 säges uttryckligen, att befolkningen skall
»besitta sin egendom efter svensk rätt», och det köpebrev av 1345
som gäller Rågöarna, nämner också att köpet sker efter svensk
rätt, vilket i en 1502 daterad bekräftelse bl. a. säges innebära,
att tvister skola dragas »an den Köninck», d. v. s. inför svenska
kronan.
Utan att här närmare ingå på rättshistoriska detaljer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
