Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gammalsvenskby och svenskheten. Av E. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligga utanför min kompetens, anser jag det av dessa dokument
obestridligen bevisat, att estlandsvenskarna, eller åtminstone de
i bevarade privilegier omnämnda grupperna redan under
medeltiden ägt en rättslig särställning, vilken icke tillkommit någon
annan befolkningsgrupp inom landet, och som redan då både
av dem själva och deras politiska herrar betraktats som en följd
av deras obestridda svenskhet, alldeles oavsett huru denna kunnat
härledas.
Vad nu särskilt Dagösvenskarna beträffar, ha de under
århundradenas lopp — i likhet med andra estlandssvenska grupper
— med osviklig energi vårdat denna svenskhet såsom den enda
naturliga och rättsliga grunden till en gynnad särställning. Detta
är mer än en blott och bart instinktiv konservatism kunnat
åstadkomma. Det är hävdandet av en social överlägsenhet,
grundad på ett kulturellt anspråk, lika förklarligt ur politisk som ur
moralisk synpunkt. Därför ha de också gång efter annan,
framför allt vid herreskiften, sökt bekräftelse på Johan Wolthusens
gamla brev. I Russwurms »Eibofolke» finnas en rad dylika
dokument avtryckta. Jag skall här bara nämna titlarna i korthet:
Härmästaren Walter van Plettenbergs konfirmation, 1503, av
Johan Wolthusens brev av 1470 och Berent van der Borchs brev
(försvunnet, utf. mellan 1461 och 1483); Pontus de la Gardies
bekräftelse av de föregående (överlämnat av bönder från Kertell
och Röicks socknar) 1584; Gustaf Banérs (nästan likalydande
med föreg.) 1589; Karl IX:s (avseende Kertell och Röicks byar)
1601; Gabriel Oxenstiernas 1614; samt Gustaf II Adolfs
1620.
Ett misstag, begånget på Pontus de la Gardies kansli 1584,
vållade mycken olägenhet och oklarhet under hela den följande
tiden. Det förhållandet att endast Kertell och Röicks byar
kommit att omnämnas vid bekräftandet av Dagösvenskarnas friheter
gjorde, att de godsägare, som disponerade över ett antal
annorstädes på ön bosatta, från början likaberättigade svenskar, funno
sig äga rätt att behandla dessa lika med sina estniska livegna.
Häremot uppreste sig naturligtvis de härav drabbade, men med
hjälp av den olyckliga formulering, som sedan 1500-talet
insmugit sig i privilegierna lyckades de svenska herrar, som då
ägde gods på ön, under Karl XI:s förmyndarregering
genomdriva, att endast de bönder, vilka hörde till Kertell och Röicks,
fingo njuta sin ärvda företrädesrätt. De riksrådsprotokoll, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
