Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gammalsvenskby och svenskheten. Av E. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väpnade upplopp förekommit, om också hotelserna varit
starkare än gärningarna. Man kan också med visshet påstå, att den
nitälskan om sin frihet, som svenskarna både på detta och andra
estländska gods ständigt visat, ådragit dem ett verkligt hat från
de härskande herrarnes sida, så mycket mer som den delvis
till härstamning svenska adeln i Balticum som bekant i
allmänhet intog en föga svenskvänlig hållning och helt anslutit
sig till Rysslands politik.
Ett brev från en godsägare på Wormsö till pastorn därstädes,
skrivet 1778 och anfört av Russwurm, torde vara typiskt för den
syn man i dessa kretsar hade på sina svenska underlydande.
Det är, skriver godsägaren, förklarligt, om pastorn »blir trött
på att leva med en så illasinnad nation, som hyser så lömska
och infama tänkesätt»; han själv »avskyr det byket på det högsta
och skall bruka alla krafter för att totalt utrota dem (sie
gänzlich auss zu radieren); till dess skall han emellertid förse dem
med en arrendator, som kan bänka elakheten ur dem». Man
är Russwurm tacksam för att ha bevarat detta tidsdokument,
som säger mer om den verkliga stämningen hos den klass, till
vilken Hohenholms herre hörde, än de i officiell ton hållna
akterna i processen mellan honom och hans svenska bönder.
Denna avlopp visserligen i huvudfrågan, den om böndernas frihet,
gynnsamt för dem. Stenbock ålades t. o. m. att återköpa de
sålda individerna och att i övrigt icke betunga sina svenskar
mera än deras tidigare privilegier tilläto. Men å andra sidan
hade nu striden gått så långt, att greven blivit led på hela saken.
Först och främst begagnade han sig av sin rätt att uppsäga hela
den svenska befolkningen (med några variationer, uppgiven till
något över 1 000 själar) till avflyttning. Snart därefter sålde han
godset till en baron v. Ungern-Sternberg, varvid uppsägningen
likväl kvarstod. I denna situation hade Hohenholmssvenskarna
intet annat val än att hörsamma kejsarinnans ukas, som befallde
de uppsagda att såsom »kronokolonister» bosätta sig på kronans
mark i »Neureussisches Gouvernement», d. v. s. i det av
furst Potemkin erövrade och styrda ukrainska gränslandet vid
nedre Dnjepr.
Utrymmet tillåter ej att vi uppehålla oss vid avflyttningen som
skedde den 20 augusti 1781. Det synes ha varit omkring 1 200
personer som då inskeppades. Prästgårdsbönderna i Röicks,
som icke hörde under Hohenholm, stannade kvar, men å andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
