- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
608

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammalsvenskby och svenskheten. Av E. Klein

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sidan synas några andra estlandssvenskar ha anslutit sig till
utvandrarskaran. Resan, som företogs över land från Reval via
Moskva, räckte till 1 maj 1782. Det var icke mer än hälften
som överlevde denna ohyggliga, på äkta ryskt vis skötta
transport. Omkring 600 svenskar slogo sig ned vid Dnjepr på ett
av dem själva valt område, ca 45 verst norr om staden
Berislav, där saporogkosackerna för icke länge sedan haft ett av sina
befästa rövarnästen. Under första bosättningsåret avledo
ytterligare 318, under det följande 116 personer. 135 Dagösvenskar,
år 1794 förstärkta med 30 fångna svenska soldater, bilda
grundstommen i den skara som nu, efter 150 år, nästan lika
manstark som vid sin exodus överflyttats till Sverige.

I sin nya by hade svenskarna fått mycket, som de tidigare
måst sakna. Deras jord var rymlig och bördig och de därpå
vilande bördorna förhållandevis lätta. Ett mildare klimat och
en nästan jungfrulig natur gåvo dem chanser, som det
visserligen tog generationer att fullt lära sig utnyttja, men som dock
slutligen gjorde de fattiga, halvt livegna Dagöböndernås
avkomlingar till mycket välsituerade lantbrukare. För sina gamla
nedärvda konster ägde de här ett rikt arbetsfält. Redan de första
kolonisterna sattes på prov som timmermän och båtbyggare;
deras kvinnor behövde ej lida brist på ull, lin och annat textilt
material; för jakt och fiske, sedan urminnes tider den svenska
kustbons viktigaste binäringar, erbjödos överrika tillfällen; i
flodstrandens buskskog och vassar vimlade det av matnyttiga fåglar,
och floden själv, bred och mäktig som en sjö, var ett ypperligt
fiskevatten. Sedan man under den första och andra
generationen hunnit repa sig efter den katastrofala omplanteringen,
utnyttjades också alla dessa naturliga förmåner flitigt. Under
1800-talets senare hälft genomgingo svenskarna liksom deras tyska
grannar — flera tyska kolonier hade uppstått i samma trakt —
också en moderniseringsprocess, som förde dem från
natura- till penninghushållning vid en tidpunkt, då deras i Estland
kvarblivna stamförvanter ännu levde kvar i de gamla primitiva
förhållandena.

Men bäst av allt var, att ingen på allvar antastade
Dagösvenskarnas svenskhet, sedan de flyttat till Dnjepr. Det är sant, att
man inte gjorde mycket för den heller. Den finländske
prästman, pastor Europeus, som följt dem ut, övergav dem inom kort,
och därefter voro de åtskilliga år utan präst eller lärare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free