Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gammalsvenskby och svenskheten. Av E. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationalitet och vad därmed sammanhänger. Den relativt sent
insättande förryskningspolitiken hann i detta hänseende icke
uträtta mycket mot de nationella minoriteterna. Av allt att döma
skulle den f. ö. icke i första taget ha lyckats med den lilla
folkspillran.
I vad mån Gammalsvenskbyborna i förskingringen bevarat
andra etnografiska karaktärer från Dagö — och sålunda i alla
fall från en utkant av den svenska kulturkretsen — låter sig
ännu ej rätt väl avgöras. Den förut omnämnda, under
1800-talets senare del timade övergången till penninghushållning har
grundligt gjort över med största delen av det gamla
sakbeståndet och några samlingar gjordes tyvärr ej av de svenskar, som
besökte byn medan något av det gamla fanns kvar. Lyckligtvis
fick Hazelius dock några »rimböcker», d. v. s. på träskivor
inristade runkalendarier av en egenartad, men likväl med den
svenska runstaven besläktad typ. På denna punkt hade de
sålunda bevarat ett urgammalt, rent svenskt kulturelement.
Jag har i höst under några dagars besök i Jönköping sökt på
några andra punkter få fram, vad de gamla inom byalaget
minnas av materiella kulturtraditioner. Andra ha upptecknat
folklore, musik och framför allt, språkets detaljer. Måhända skola
dessa och fortsatta undersökningar tillsamman en gång kunna
ge en, om också svag, minnesbild av den försvunna Dagösvenska
kultur, som fördes ned till Svarta havstrakten.
Vad jag i det följande kan anföra är endast några notiser ur
mina anteckningar, valda på punkter, som i någon mån
belysa, såväl vad som kunnat bevaras som också varför och hur
den medförda kulturen förändrats.
De hus, som våra Gammalsvenskbybor nyligen lämnat, äro i
regel plåt- eller tegeltäckta, stora byggnader av vitrappat
soltegel — det i Sydryssland vanliga byggnadsmaterialet —
innehållande minst två rum och kök samt rymliga, till
spannmålsmagasin begagnade vindar. De gamla minnas dock åtskilliga gamla
»stockstugor», d. v. s. timrade stugor med ett rum, kök och
förstuga. Timret var liggande, hopknutat och endast på insidan
avbilat. Skorstenen, som var murad mitt igenom takåsen vid
den tvärvägg, som skilde kök och förstuga från stugan, gav
rökavlopp såväl till den under en murad kupa öppna kökshärden
som åt den typiskt ukrainskt formade stugugnen. Denna
kombination av kökshärd och stugugn med gemensam skorsten torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
