Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gammalsvenskby och svenskheten. Av E. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryska plagg, liksom de ej heller äro lika hos ester och svenskar.
Vad kvinnodräkten beträffar, kändes svenskarna igen på den
under håkan knutna duken och »pälle’», förklädet, utan vilka
plagg de aldrig visade sig. De konstfullt knutna ukrainska
huvuddukarna ha svenskarna sålunda ej lagt sig till med. Sättet
att bära håret skilde också svenskarna från tyskarna — men
närmade dem, som i så många fall, till ryssarna, med vilka de
av gammalt ägt åtskilliga kulturdrag gemensamt. Så t. ex. buro
tyskarna håret benat med snedbena, medan svenskarna hade
långt hår med bena i mitten, eller i äldre tider utan bena alls,
endast rundklippt och något avstubbat i pannan. Tyskarna gjorde
narr av dem för att de sågo ut som »Weibsbilder».
Några svenska traditioner i mathållningen, som hållit sig kvar
i mannaminne, vill jag också nämna. Sålunda minns man ännu
»knakabröd» som torkades på stänger i taket. Senare gjorde
man i stället ugnstorkade skorpor av det bröd som ej förtärdes
mjukt. Alla bakningstermer äro f. ö. svenska, t. o. m. ett så
underligt ord som »grellaka», vilket tydligen är uppkommet
genom omkastning av några bokstäver i »glö-raka», med vilken
man ordnar glöden på bakugnshällen. Ett numera bortlagt
redskap av gammal svensk härstamning är också »grihla», grisslan,
den stora brödspaden. Till smörberedning begagnade man »ken»,
kärna, i motsats till bruket hos ryssarna, som vispa grädden
till smör. Förr gjorde man också ost med löpe på svenskt sätt;
senare gjorde man mestadels »surust», (tyskarnas Quark), som
bevarades salt eller åts färsk i ryska pastejer, »pirosjki» eller
»varenniki».
En mängd svenska namn på arbetsredskap visa en obruten
tradition. Jämte de tyska plogarna brukades ännu i sen tid på
nyodlingar samt vid höstsådden ett enkelt »åder» utan
vändskiva. »Dyngegrepen» av trä, skovelformig med två järnskodda
spetsar, visar likaså en västlig typ, likaså »triskeslao», slagan,
där »klåmpen» är fästad vid »valn» med en enkel rem;
ukrainarna ha här haft en helt annan anordning; termerna äro f. ö.
helt svenska. Till att vässa lien begagnade svenskarna ett
stenbryne, »kveddestein», medan ryssarna hade »mantatsjkar» av
trä — också en liten typisk skillnad.
En sak som torde ha medförts på flyttlassen — lika väl som
runstavarna — är det lilla mangelträet, som har exakt samma
specialform som hos de nordliga estlandssvenskarna och samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
