Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gammalsvenskby och svenskheten. Av E. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn, »klapptre’». Inom fisket kan man iakttaga, huru en del
gamla redskap, metoder och namn hållit sig oförändrade, t. ex.
»liustra», ljuster för gädda, medan »laka-liustra», betecknar en
ny sak för ett nytt ändamål, en stor harpun för fångst av
malen, Dnjeprs jättefisk, vilken fått övertaga lakens anspråkslösa
namn på grund av en viss likhet. Ett underligt öde! Det är
raka motsatsen till den process som försiggått någon gång i
urtiden, när germanerna från kontinenten nådde de nordliga haven
och uppkallade det största sjödjur, de där mötte, valen, efter
flodjätten, som ännu på tyska heter »wels». Det finns typiskt ryska
flodfiskedon som svenskarna endast känna under deras ryska
namn, t. ex. ett slags väldig långrev för mal, »kadoli». T. o. m.
den vanliga långreven, som de möjligen kände till redan på
Dagö, men som säkert där var av underordnad betydelse, har
fått ryskt namn »primiåt» (pl. »primetar»). Ett slags ståndkrok
för strömfiske, nedlagd på botten, så att reven slingrar med
strömmen, måste de lärt här; den heter »karmàk». Notfisket,
som över hela det ryska området bedrivs i stor skala och rätt
mycket liknar, vad vi av gammalt bruka i Sverige, har behållit
hela sin svenska terminologi och en del typiskt svenska
smådrag. Sålunda kan jag ej i litteraturen finna sydryska
motsvarigheter till den form av nottjuga, som här begagnats, »raotjua»,
knappast heller till »raokroken», vilka däremot just äga denna
form i Östersjön, åtminstone på svenska sidan. Däremot heter
»notkungen», befälhavaren för ett notlag, hos gammalsvenskarna
»atamán», den gamla ukrainska hövdingtiteln!
Byorganisationen har naturligtvis varit underkastad ryskt
inflytande. Intressant är, att man behållit gamla svenska seder
som bruket av »klubba» och »rekensticka» för att hålla reda
på skyldigheter inom byn. Plikter av dylik art gingo »på rai»
eller »kårda» på gården, termer som återfinnas hos
estlandssvenskarna. Inbördes hjälp vid husbygge, skördearbete o. dyl.
utan kontant betalning (våra »gängen», estlandssvenskarnas
»talko») förekommo också i viss utsträckning, vederbörligen
åtföljda av gille hos den, som fått hjälpen. Även i ceremonielet
för årets och livets högtider fanns bland mycket utländskt (främst
tyskt) ett och annat svenskt minne. Till dessa hörde bl. a.
»julbukken» som styrdes ut med horn och svans av flätad halm,
och stod bakom ugnen hela julen för att hålla barnen i tukt
och förmaning. Hembryggt öl hörde till välfägnaden vid jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
