Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Litteratur
- Svenska gestalter. Av Oscar Wieselgren
- Fredrik Böök: Fem porträtt
- Den svenska konstitutionalismens uppkomst. Av Gustaf Jacobson
- Erland Hjärne: Från Vasatiden till frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böcker. Men trots detta har Bööks essay blivit vad hans material minst
av allt är, d. v. s. livfull, spirituell och fängslande. Man må blott
hoppas att ingen läsare härav må förledas att för egen del ägna något
närmare studium åt »Carl XII:s page» eller »Greve Lillie», ty resultatet
av ett dylikt företag måste ofrånkomligt bliva den starkaste
besvikelse. Ernest Renan har på ett ställe i L’avenir de la science uttalat
det förmodandet att i framtiden studiet av litteraturens historia allt
mer och mer skall komma att ersätta studiet av själva litteraturen.
I regel torde den som förverkligar detta program kanske ej ha
anledning att lyckönska sig till sitt val, men i fråga om Louis de Geer är
förhållandet ett annat. Väljer man att lära känna hans produktion
uteslutande genom Bööks essay har man utan ringaste tvivel valt den
bättre delen.
O. Wieselgren.
DEN SVENSKA KONSTITUTIONALISMENS UPPKOMST
Erland Hjärne. Från Vasatiden till frihetstiden. Några
drag ur den svenska konstitutionalismens historia. Hugo Gebers
förlag, 1929. 245 s., Kr. 6:—.
»Säkerligen är det påståendet icke för djärvt, att varje skeende på
rättsutvecklingens och författningslivets område är betingat av en
växelverkan mellan praktiska strävanden och intressen å ena sidan och
teoretiska åskådningssätt å den andra». Denna sats, som Erland Hjärne
uttalar i inledningskapitlet till sin nyligen utkomna märkliga bok, har sin
spets riktad mot en hos vissa författningshistoriska forskare förefintlig
obenägenhet att tillerkänna teorierna någon betydelse för det svenska
författningslivets utveckling och förändringar. I våra dagar torde den
dock knappast på allvar bestridas av någon. Särskilt beträffande 1719
och 1809 års författningskriser har som bekant den moderna forskningen
på ett oemotsägligt sätt fastställt de teoretiska spekulationernas
inflytande, och den som läser Erland Hjärnes bok torde icke undgå att däri
finna ett slående bevis för riktigheten av hans ovan citerade sats. På
sätt och vis har hans arbete karaktären av en inledning till 1719 års
författningskris, på vilken hans forskningar redan tidigare varit inriktade.
Det ämne han behandlar sammanfaller delvis med de historiska
återblickar, varmed Fredrik Lagerroth försett sitt omfattande arbete om
frihetstidens författning, och det ligger därför nära till hands att, om
också endast i förbigående, anställa en liten jämförelse mellan de båda
författarnas åskådningar.
Lagerroths huvudtes går ut på att framhäva motsatsen mellan
konungamakten och folkmakten såsom genomgående och behärskande vår
historia alltifrån den tid, då Svea rike blev till. Gentemot konungadömets
statsåskådning, som vilar på en Herrschaftsteori och enligt vilken riket
är konungens egendom och en obegränsad personlig makt hans naturliga
författningsprogram, står den åskådning, som uppbäres av folkmaktens
representanter — d. v. s. i äldre tider aristokratien, i senare tid rikets
ständer — och som förfäktar folkfrihetens princip, då den för dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0623.html
