Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1929 - »Almquistska målet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställer sig, uppfattade honom som en direkt gudomligt inspirerad apostel,
vilkens värv det vore att till ett universellt helt förena alla de splittrade
religiösa åskådningar, som bröto sig mot varandra i tiden. Man
väntade på en ny kristendom, som skulle giva uppslaget till en reformation,
djupare och grundligare än den lutherska, och vilkens konsekvens skulle
bliva en total omdaning av människosläktet. Att Almquist för sitt eget
vidkommande ej stod fjärran för dylika tankar bevisar den stora planen
till Manhemsförbundet, där ju som bekant tanken på en genomgripande
nyskapelse av samhället och människorna utgör grunden. Han var med
ett ord den centrala gestalten i dåtidens religiöst-sociala tankeliv och
den, av vilken man hoppades mest för framtiden.
Trettio år senare voro återigen hela landets blickar riktade på samme
Almquist, men denna gången av en annan och hemskare anledning: den
ryktbare författaren hade helt oförberett en junidag 1851 lämnat sin
bostad i Stockholm under uppgift att han skulle företaga en resa till
Uppsala, då han däremot i själva verket tydligen tagit vägen åt helt
annat håll och efter allt att döma i hemlighet avvikit ur landet. Om
anledningen till detta förtvivlade steg behövde allmänheten icke länge
vara i okunnighet. Svävande rykten hade sedan någon tid tillbaka
vetat berätta att han varit inblandad i åtskilliga transaktioner
tillsammans med en i det dåtida Stockholmslivet välkänd figur, en gammal
f.d. ryttmästare von Scheven, hos vilken han länge innehaft ställningen
som ett slags homme d’affaires. Nu ville man emellertid veta dels att
Almquist blivit beträdd med att ha frånhänt von Scheven ett antal av
honom själv utställda reverser på betydande belopp, dels även att han,
då detta upptäckts, sökt att genom gift röja von Scheven ur vägen.
Ryktet, som hastigt spriddes i huvudstaden, nådde helt naturligt inom
kort även polismyndigheternas öron, och redan efter några dagar —
den 14 juni — hade saken avancerat så långt att formligt polisförhör
kunde hållas. Förhören fortgingo under juni och början av juli
månader, varefter handlingarna i målet överlämnades till Krigshovrätten,
som efter ingående prövning avkunnade sin dom den 29 december 1853.
Enligt denna hade genom särdeles bindande liknelser gjorts troligt att
Almquist ej mindre olovligen från von Scheven tillgripit
skuldförbindelser till ett sammanlagt belopp av omkring adertontusen riksdaler
banko än även vid flera särskilda tillfällen sökt medelst
arsenikförgiftning taga von Scheven avdaga. Rätten fann dock Almquist icke vara
fullt övertygad om att hava begått ifrågavarande grova förbrytelser,
men då mer än halv bevisning mot honom måste anses hava
förekommit prövades skäligt att jämlikt 17 kap. 32 § rättegångsbalken »lämna
saken i dessa delar åt framtiden, då den kan uppenbar varda».
Som bekant har rättmätigheten av denna dom, vilken samtiden
uppfattade som fullt befogad, av senare tider dragits i starkt tvivelsmål.
Man har särskilt gjort gällande att den häftiga animositet, som allt sedan
Det-går-an-stridens dagar i vida kretsar av det svenska samhället varit
rådande gent emot Almquist, påverkat myndigheternas hållning och
framdrivit en fällande dom. Vad själva undersökningen beträffar har också
denna skarpt kritiserats, i det att man i polisens utredning liksom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
