Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Dagens frågor 10 dec. 1929
- Det världshistoriska extrabladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det världshistoriska extrabladet.
Den svarta veckan i juli 1914 var rik på dunkla
episoder, om vilkas förlopp och innebörd ännu
tvistas. Till dessa hör den tyska, såväl hov- som militärkretsar
närstående tidningen Berliner Local-Anzeigers tilltag att mellan kl. 2,30
och 3 e. m. torsdagen den 30 juli utsända ett extrablad, vari påstods,
att kejsaren nyss förut påbjudit allmän mobilisering: »Wie wir
erfahren, hat Kaiser Wilhelm soeben die sofortige Mobilisierung des
deutschen Heeres und der deutschen Flotte angeordnet.» Utöver denna
sensationella nyhet innehöll extrabladet endast den reflexionen, att
detta steg var Tysklands nödtvungna svar på ryska militära
förberedelser, riktade mot Tyskland och Österrike-Ungern. Att faktiskt
någon mobiliseringsorder ej ännu utfärdats, blev genast klart och
föranledde ett nytt extrablad, vari tidningens redaktion »konstaterade»,
att mobiliseringsnyheten var oriktig (»wir stellen fest, dass diese
Meldung unrichtig ist»). Om det föregående extrabladet meddelades helt
lakoniskt, att dess spridning skett »durch einen groben Unfug».
Allmänheten, både inom och utom Tyskland, frågade sig genast, huru
så grovt ofog kunnat vara möjligt. Rätt allmänt vägrade man att tro
på en ren olyckshändelse utan gissade i stället än på att
mobiliseringsorder verkligen beslutats men omedelbart därpå kontramanderats,
än på att extrabladets utsändande var en manöver av en krigslysten
officersklick i maskopi med tidningens redaktionella ledning. Syftet
skulle ha varit att framkalla ett plötsligt uppflammande av
krigsentusiasm, under vars inverkan man lättare skulle kunna avpressa
den vankelmodige kejsaren den verkliga mobiliseringsordern. Meningen
var nog, förmodade Philipp Scheidemann i sina memoarer, att skapa
ett fait accompli, »gnistan i kruttunnan»». När det sedermera blev
bekant, att dekretet om den allmänna ryska mobiliseringen
undertecknats av tsaren samma eftermiddag, gick man flerestädes i utlandet ett
steg längre i fråga om tolkning av extrabladets förmodade
machiavellistiska syfte. Vederbörande »krigshetsare» skulle ha sänt ut
extrabladet för att få dess innehåll telegraferat till Petersburg, där det kunde
beräknas häva tsarens sista betänkligheter mot att beordra allmän
rysk mobilisering. Hunnen så långt, växte snart legenden i illvillig
skarpsynthet; det påstods, att de tyska myndigheterna släppt fram
ryske ambassadörens telegram om mobiliseringsorder, men däremot
med avsikt i det längsta fördröjt expedierandet av ett par
dementitelegram. På så sätt skulle tsaren luras att släppa lös kriget och
Tyskland framträda som den oskyldigt överfallne. I denna fullvuxna
form möter man legenden om extrabladsmanövern i ett engelskt
underhustal 23 okt. 1916 av utrikesministern Grey, som vid ett fruktlöst
försök att bortförklara det faktum, att den ryska allmänna
mobiliseringen påbjudits före den tyska, bl. a. yttrade:
Ryssland mobiliserade ej förrän i Tyskland en relation givits om att
Tyskland beordrat mobilisering och denna underrättelse telegraferats till Petersburg.
I alla händelser möter man här åter sagan från 1870 — förberedelse till krig,
ej blott materialets förberedelse, utan alla förberedelse-etapper gingo i
Tyskland längre än i något annat land. Och när så det lämpligaste ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0643.html
