Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Striden om jordbruket. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näring lönande. Men om den trots allt ej blir lönande, vad
skall man då göra? Det vilja mycket få höra talas om.
Vilketdera som kommer att bli fallet — om jordbruket i sin
nuvarande omfattning kan reda sig på egen hand eller icke —
är ej föremålet för denna uppsats. Här gäller det vad som bör
ske, om jordbruket ej kan reda sig. En sådan förutsättning
betyder visserligen icke den om jordbrukets till- eller frånvaro i
Sverige, ty detta hör till de meningslösaste frågor man kan
ställa upp, eftersom t. o. m. världens mest industrialiserade
länder ha jordbruket kvar som en av sina största näringar. Vad
det gäller, och enbart gäller, är omfattningen och inriktningen
av det jordbruk Sverige alltid kommer att ha kvar.
Då har man till en början det faktum, att det svenska
jordbrukets relativa betydelse oavbrutet har gått tillbaka i svenskt
näringsliv sedan minst sextio år. För år 1870 redovisade
yrkesstatistiken 72,4 % av landets befolkning i gruppen jordbruk med
binäringar; 1920 var motsvarande relationstal 44 %, och den
folkräkning som hålles i slutet av innevarande år kommer
antagligen att visa högst 40 % för jordbruksbefolkningen. Så långt
ifrån att denna yrkesgrupps relativa tillbakagång i vårt
samhälle skulle vara något nytt och revolutionärt påfund, hör det
följaktligen tvärtom till de allt överskuggande grundfakta i
Sveriges utveckling fram emot dess nuvarande ekonomiska ställning
— den ställning som har kallats »Sveriges andra storhetstid».
Det förefaller alltså som man hade rätt att begära skäl av dem
som anse att en fortgång på den vägen skulle vara ägnad att
medföra gränslösa olyckor.
Om man låter sådana tänkbara skäl passera revy, så är det
emellertid nödvändigt att ej förlora ur sikte vad frågan gäller:
om det svenska jordbruket bör bevaras i sitt nuvarande skick,
också om detta ej skulle komma att löna sig. En helt annan
fråga är den om att sörja för en mjuk övergång till ett annat
sakernas tillstånd; den positionen skall upptas till behandling
längre fram. Det är intet tvivel om att en hel del skäl kunna
tänkas för den förra av dessa ståndpunkter, också om de i
diskussionen vanligen ha ersatts av deklamationer; och jag skall
ärligt bjuda till att pröva åtminstone de viktigaste.
Närmast ligger då omsorgen om jordbruksbefolkningen; och
det lider intet tvivel att motståndarna mot understöd åt
jordbruket i nuvarande stund med framgång ha utmålats som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
