Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Striden om jordbruket. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rimlighet skulle folkets försörjning åtminstone efter en övergångstid
bli betydligt bättre, om de minst lönande delarna av jordbruket
försvunne.
Härmed har jag emellertid icke på minsta sätt velat bestrida
att själva övergången kunde komma att bjuda på svårigheter.
Men de höra ej till detta led i diskussionen, ty här gäller det
ju, om man bör söka för framtiden bevara jordbruket i dess
nuvarande omfattning, icke huruvida det behövs hjälpmedel för
att jämna övergången till ett annat tillstånd.
Emellertid är det uttryck, »bättre försörjning», jag nyss
använde utan tvivel alltför förenklat. Man kunde sålunda
föreställa sig, att jordbrukarnas liv gåve så många värden, framför
vad de andra näringarna ha att bjuda sina idkare, att folkets
andliga och materiella hälsa krävde ett jordbruk av nuvarande
omfattning. En hel del av detta låter sig överhuvud taget icke
diskuteras, ty vad som är »bättre» eller »sämre» för
människorna saknar man alla objektiva normer för, det är om man
så vill en religiös fråga. Så till vida finns det plats för
meningsskiljaktigheter på denna punkt vilka ligga bortom all diskussion.
Men därom är endast att säga, att för den händelse man har
någon känsla för samvetsfrihet, så begär man ej av sina
medmänniskor uppoffringar enbart därför att man själv tycker om
en sak; att Per gärna ser en stor jordbruksbefolkning, utan att
kunna ge skäl för det, motiverar ej anspråk på att Pål skall
bidraga till att betala dess underhåll. Vill man ha något av
Pål, får man alltså åberopa skäl för sin ståndpunkt.
Ett sådant, objektivt skäl tror man sig vanligen ha i
folkhygienen på landet och i städerna. Detta är emellertid efter allt
att döma ett stort misstag, när det gäller nuvarande tid; för
hundra år sedan skulle det ha byggt på ett socialt grundfaktum.
Dödligheten är för närvarande icke obetydligt lägre i städerna
än på landsbygden, och förskjutningen till städernas favör
befinner sig i tillväxt; för femårsperioden 1921/25 var städernas
dödlighet sålunda 89 % och för de tre följande åren 84 % av
landsbygdens. Nu är landsbygd visserligen ingalunda det samma
som jordbruksbygd, och för den senare enbart finns det inga
siffror på dödligheten. Men eftersom huvudskillnaden i
yrkeshänseende mellan land och stad likväl är till- och frånvaron av
jordbruk, så kan det ej gärna vara något tvivel om att, när
området med övervägande jordbruk har högre dödlighet, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
