Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Striden om jordbruket. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkningen därinom en tredjedel större än inom den senare,
enligt dåvarande förhållanden drygt 1 1/3 million, mot föga över
en million bland dem som hade spannmål till avsalu. Man skulle
alltså ha väntat att alla som förde böndernas intressen i elden hade
sökt åtgärder för att hjälpa något annat än spannmålsodlingen.
Emellertid är frågan om jordbrukets produktionsomläggning
utan tvivel ett invecklat kapitel, och jag skall avstå från att
diskutera det utöver påpekningen, att det är presumtion emot
att ge understödet åt enbart brödsädesproduktionen, och dubbel
presumtion emot att ge det åt brödsädesproduktionen i sådan
form att brödsäden fördyras för flertalet jordbrukare, nämligen
spannmålsköparna.
I själva verket är denna tankegång tillräcklig att avvisa tanken
på tullskydd som medlet; ty att på den vägen hjälpa annat än
brödsädesodlarna är nära nog uteslutet. Men också från denna
slutsats skall jag »för bevisets skull» till en början avstå,
därför att det har sitt intresse att överväga, hur understödet skall
vara beskaffat för att bereda en mjuk övergång och ingenting
annat, vare sig det består i tull eller i subvention, och vare sig
det gäller brödsäd eller något annat.
Om ett sådant övergående understöd anses behövligt, måste
det fastställas för en viss tid, exempelvis fem år; och på samma
sätt som fallet var med ändringarna i sockerskatt och sockertull
1908 och 1913 böra alla parter förbinda sig att respektera den
plan som man kunde enas om. Understödet bör successivt
minskas med så stor del om året att det är borta då övergångstiden
är slut, sålunda i mitt exempel med en femtedel vart år. Endast
med detta system kan man undgå att produktionen inrättar sig
som om understödet skulle bli varaktigt; endast då blir det alltså
möjligt att åstadkomma den avsedda mjuka övergången.
Undersöker man därnäst frågan om valet mellan tull och
subvention som understödsform, så kan det ej nekas att
subventionen har nästan enbart företräden framför tullen för nu
ifrågavarande ändamål. Tullen kommer att bringa upp priserna
utöver deras nuvarande nivå, för att sedan successivt låta dem
sjunka allt efter som den försvinner, men subventionen lämnar
dem i allt väsentligt opåverkade och rubbar alltså ej det
prisläge som nu råder och som man räknar med såsom det för
framtiden bestående. Tullen fördyrar varan för konsumenten,
men det gör ej subventionen. Tullen kan enbart hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
