Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett svårlöst mellaneuropeiskt problem. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polsk, ehuru polackerna där icke utgjorde mera än 3 % av
befolkningen.
Under fredsunderhandlingarna i Paris understödde Frankrike
med värme de polska fordringarna, medan England varnade för
överdrifter. Den svage Wilson visste icke rätt huru han skulle
ställa sig till saken. Vi läsa med spänning den ur ett bekant
arbete (Mermeix, Le combat des trois) tagna berättelsen om det
livliga meningsutbyte, som i början av juni 1919 ägde rum mellan
Clemenceau, Lloyd George och Wilson. Förgäves hade tyskarna
protesterat. Utgången blev i huvudsak förmånlig för Polen. Så
uppstod den ryktbara »polska korridoren». Danzig blev likväl
en till hälvten självständig fri stad, och i övre Schlesien skulle,
såsom redan sagts, folkomröstning föranstaltas. Liknande
omröstningar skulle anordnas i kretsen Allenstein i Östpreussen
och i kretsen Marienwerder i Västpreussen. Resultatet av dessa
blev att resp. 97,5 % och 92,8 % av invånarna röstade till förmån
för Tyskland. Folkomröstningen i övre Schlesien försiggick först
år 1921. Martels berättelse återupplivar det bedrövliga minnet
av de oroligheter och blodiga sammanstötningar, som där ägde
rum vid denna tid och som slutligen ledde till ett verkligt
inbördeskrig. Trots alla intriger och våldsamheter från
polackernas sida gav emellertid omröstningen stor majoritet åt tyskarna:
707 393 röster mot 479 365. Men ett par månader därefter —
i maj — utbröt den tredje polska väpnade resningen — de två
föregående hade misslyckats — vilken slutade med att de
upproriska fingo en stor del av landet i sina händer, just det rika
gruvområdet, som polackerna hade traktat efter. Med harm
påminner Martel om att de franska trupperna förblevo overksamma
under loppet av dessa uppror, medan den svaga italienska
avdelningen tappert och under förluster bekämpade de plundrande
skarorna. De upproriska hade fullständigt nått sitt mål.
Stormakterna stodo inför ett fullbordat faktum och gåvo vika. Vid
delningen av landet tillerkändes polackerna de områden som de
redan tillskansat sig. Tysklands protest lämnades utan avseende.
Med sin utomordentliga politiska skicklighet, djärvhet och
uthållighet samt med Frankrikes mäktiga hjälp hade polackerna
sålunda även i väster ernått betydligt mera än vad de hade varit
berättigade att få i enlighet med nationalitetsprincipen. Med
vilka skäl kunna de motivera detta? René Martel redogör
därför samvetsgrant. Vad övre Schlesien beträffar hänvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
