Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Historien om Herkulaneum. Av S. Neander-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 S. NEANDER NILSSON
icke, lika litet som man kan ana, om fynden skola löna de stora
kostnader, som de dyrbara utgrävningsarbetena kräva.
Herku-laneum var en liten stad med en invånaremängd av högst ett
par tre tusen människor, under det att Pompeji hade minst
trettiotusen. Som ett komplement till Pompeji kommer sålunda
Her-kulaneum alltid att vara av ett visst intresse. Frågan är bara, orn
inte företaget i längden kommer att ställa sig lite för dyrbart och
sålunda måste uppges.
Entusiasterna för Herkulaneum resonnera emellertid inte på
det sättet. De vänta stora och strålande fynd, någonting
praktfullt och storartat utan motstycke i de arkeologiska utgrävningarnas
historia. Denna populära uppfattning, åt vilken sålunda
framförallt de styrande i Italien tyckas skatta, har emellertid sin
grund i den egendomligt framskjutna ställning, som den lilla
Gampanienstaden har intagit i en tidigare periods arkeologiska
vetenskap. För Johann Joachim Winckelmann, den antika
konstarkeologiens första och alltfortfarande ett av dess allra största
namn, betecknade sålunda 1700-talets skulpturfynd från
Herkulaneum en sammanhängande bild av den grekiska skulpturen
överhuvudtaget. Sedan Winckelmanns dagar har dock mycket
förändrat sig inom vår uppfattning av den antika konsten. Den
grekiska skulpturen har efter 1800-talets rika fynd i Grekland
och Mindre Asien fått bra mycket flera och rikare aspekter än
Winckelmann på sin tid kunde ana. Men så långt som
Winckelmanns konstuppfattning dock alltfortfarande är grundläggande
för åskådningen om den grekiska konsten och därmed för all
europeisk konst överhuvudtaget, så länge hör också namnet
Herkulaneum hemma i den europeiska konstvetenskapens vackra
prolog. Det bör kanhända också nämnas, att det är herkulanska
fynd, som ha givit uppslaget till en annan av antikforskningens
mest intressanta moderna discipliner — papyrologien. Till detta
kan man måhända också foga den betydelse, som Herkulaneum
har haft för förståelsen av den antika arkitekturen under de tider,
då denna ort praktiskt taget ännu var den enda, vars tusenåriga
vila hade störts av arkeologernas spadar. Nu äro emellertid
varken Pompeji eller Herkulaneum de enda begravda antika
städer, som det arkeologiska arbetet har bragt i ljuset. På de
hundratals och tusentals utgrävningsplatserna runtom
Medelhavets stränder har antikens konstnärliga och kulturella liv mött
utgrävaren i ofta rikare former än vad de båda småstäderna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
