Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Till Lamarcks minne. Av Erik Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i mindre skarp form, använder Lamarck över allt de Linnéska
systemkategorierna, främst givetvis arterna, vilkas uppkomst hans
härstamningsspekulation faktiskt gäller.
Som evertebratsystematikens skapare har Lamarck, huru än
meningarna om hans övriga forskarverksamhet må växla, sin
givna plats i zoologiens historia. Medan Linné som bekant blott
hade två klasser, Insecta och Vermes, för hela den stora massa
av djurformer, som återstod sedan ryggradsdjuren behandlats,
har Lamarck skapat icke blott begreppet ryggradslösa djur, utan
också ett verkligt systematiskt studium av dessa. Han skapar
ej mindre än tio evertebratklasser: infusorier, polyper, stråldjur,
maskar, insekter, spindeldjur, kräftdjur, annelider, cirripeder,
mollusker. Av dessa klasser äro ju numera stråldjuren
uppdelade i ekinodermer och celenterater, med vilka sistnämnda
polyperna sammanslagits, liksom även cirripederna med
kräftdjuren, men i övrigt har Lamarcks system i stort sett bestått.
Som systematiker var Lamarck över huvud en bland de
skarpsinnigaste och mest framsynta som funnits; så yrkar han
exempelvis på internationella överenskommelser som botemedel mot
den då redan härskande oredan i namngivning och synonymik,
något som vår tid ju sökt förverkliga.
Emellertid är det främst genom sin naturfilosofiska
spekulation Lamarck vunnit ryktbarhet hos en sen eftervärld, medan
denna sida av hans verksamhet, som han för övrigt själv satte
mest värde på, blev ganska oreserverat underkänd av samtiden.
Orsakerna till denna förändring i uppskattningen äro givetvis
många. Lamarcks beundrare i modern tid ha främst pekat på
hans framsynthet: på att hans idéer voro till den grad före sin
tid att samtiden ej mäktade fatta dem. Ett visst fog finnes
givetvis för denna mening, men å andra sidan innebär den icke
hela sanningen. I själva verket är det ju alltid så att
eftervärlden får en bättre överblick över en författares livsgärning än
samtiden och detta redan därför att den förmår utesluta det
mindre lyckade av verksamheten från bedömandet, förmår
tillämpa den Thorildska satsen att en författare bör bedömas efter
sina förtjänster och ej efter sina fel. Samtiden åter tar av
naturliga skäl hänsyn till hela produktionen, till varje verk i den
mån det offentliggöres och kommer därigenom att fästa sig väl
så mycket vid slaggen som vid den ädla metallen i det som
framställes. Och i Lamarcks allmänt naturvetenskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
