Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Till Lamarcks minne. Av Erik Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påminnande om hans fysikaliska och kemiska hugskott. Särskilt då
hans nyss berörda eldfluidum får spela in, såsom då han skall
söka förklara de psykiska företeelserna, skenar hans fantasi i
väg över alla rimliga gränser.
Mera verklighetssinne visar han, då han framställer trycket
hos tillväxande vävnader och hos kroppsvätskorna som
formbildande kraft. Här är också utgångspunkten för den del av
hans teori som fört hans namn till eftervärlden och vilken han
själv sammanfattar i orden: »det är icke organen, det vill säga
formen och beskaffenheten hos djurets kroppsdelar som gett
upphov åt dess vanor och särskilda egenheter, utan tvärtom dess
sätt att leva och de förhållanden, vari dess förfäder levat, som
i tidens längd bildat dess kroppsform, dess organ och dess
egenskaper». Denna teori om levnadsförhållandena som direkt
ombildande faktor är väl antydd redan hos en del antika författare,
men ingen har såsom Lamarck utnyttjat den till universell
förklaring av livsformernas uppkomst i alla enskildheter. Hans
tilltro till denna yttre påverkan är också obegränsad: han är viss
på att om man läte ett antal enögda människor gifta sig
inbördes, finge man inom några släktled en enögd människoras. Och
han genomför sin teori uti alla detaljer: de första djuren ha
haft formen av en enkel blåsa; i den har genom ansamling
av föda bildats en instjälpning: anlaget till tarmen; ådrorna ha
likaledes bildats genom vätskeansamling, som sedan genom sitt
tryck kanaliserat kroppsmassan. På samma sätt ha vadfåglarna
fått långa ben genom att sträcka på dem vid sökandet efter
föda på stranden, mullvaden har blivit blind genom att gräva
sig ned i jorden och leva där. Likaså ha de olika livsformerna
bildats ur varandra, de högre ur de lägre, och därför bilda
djurrikets arter, släkten, ordningar och klasser en enda
sammanhängande räcka, i vilken inga luckor finnas, utan fastmer
övergångar även mellan de till synes mest avgränsade grupperna.
Inga djur ha dött ut, såvida ej människan utrotat dem; de utdöda
formerna ha övergått i nya, ännu levande.
Vid försöken att fastställa dessa övergångar visar emellertid
Lamarck en svaghet, som skulle bli särskilt ödesdiger för hans
teori under den närmaste framtiden, nämligen en fullkomlig brist
på insikt i och blick för jämförande anatomi och morfologi. Då
han sålunda låter fåglarna utveckla sig ur sköldpaddorna och
däggdjuren ur krokodilerna, blevo dessa spekulationer ett lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
