Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Till Lamarcks minne. Av Erik Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL LAMAHCKS iMINNE 49
händelser han i sin närmaste närhet genomlevat hade varit av
den art att de kunnat knäcka den starkaste vitalitet. Fastmer
måste man beundra den seghet, varmed Lamarck i alla livets
växlingar höll fast vid den utvecklingslära han en gång skapat,
och det trots samtidens fullkomliga oförstående inför hans idéer.
Lamarcks eftermäle hos samtid och närmaste eftervärld
fastslogs av hans store motståndare Cuvier i ett med dennes
vanliga lysande vältalighet och överlägsna opartiskhet hållet
minnestal i franska vetenskapsakademien. Lamarcks lysande
förtjänster som systematiker erkännas till fullo; hans brist på
anatomisk insikt konstateras, hans spekulationer, både de
fysikaliska och de biologiska, refereras i det hela opartiskt, men ställas
med avseende å värde ai pari med varandra, varjämte det
framhålles att ingen gittat motsäga någondera. Detta har nog också
gällt för samtid och närmaste eftervärld, särskilt i Frankrike,
där Cuviers auktoritet blev rådande. I Tyskland mötte däremot
Lamarck något mer förståelse; särskilt v. Baer, den store
embryologen, intresserade sig för Lamarcks biologiska spekulation.
Lamarcks upprättelse kom med darwinismens genombrott, även
om Darwin inte från början uppskattade sin föregångare; det
var egentligen Haeckel som vid sitt sökande efter föregångare
till Darwin återupptäckte Lamarck och bragte honom till heders.
I slutet på 1800-talet var Lamarckismen: läran om utveckling
på grund av direkt påverkan, vid sidan av darwinismens
urvalslära en härskande teori; hos några forskare övervägde den
förra, hos andra den senare åsikten. För den experimentella
ärftlighetsforskningen och dess praktiska tillämpning,
rasförädlingen, har däremot lamarckismen blivit ett sorgebarn; någon
praktisk möjlighet att genom direkt påverkan ändra rasens
beskaffenhet har ej kunnat konstateras. Den gamla
härstamningsteoriens representanter vidhålla emellertid fortfarande av
teoretiska skäl lamarckismen och stöda sig därvid — för övrigt i
full överensstämmelse med Lamarck själv — på de oändligt
långa tidrymder under vilka livet existerat på vår jord. Här är
ej platsen att närmare granska dessa tvistefrågor; de vittna i alla
fall om att Lamarcks namn fortfarande äger sin aktualitet, och
huru än tiderna skifta skall han alltid nämnas bland de stora
gestalterna i naturvetenskapens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
