- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugonde årgången. 1930 /
54

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svenska romaner och noveller. Av O. Wieselgren - Hjalmar Söderberg: Resan till Rom - Marika Stjernstedt: Tio noveller - Py Sörman: Toto. Adams revben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54 LITTERATUR

Med den katolska tendensen är det däremot mindre väl beställt.
Författarens ställning härvidlag är otvivelaktigt mindre dikterad av
sympati för den romerska kyrkan än av hans djupt rotade ovilja mot
lutheranismen, och att denna synpunkt är endast föga fruktbar torde
ej vara svårt att förstå. — Vad bokens övriga innehåll beträffar så
utgöres det blott av några mer eller mindre anekdotartade bagateller.
Den enda som man lägger på minnet är den som relaterar hur
Henning Berger en gång på en kyrkogård i Köpenhamn helt och
hållet ofrivilligt kom att uppträda som begravningstalare. Att ha
bevarat denna halft komiska, halvt rörande episod — förutsatt att den
är sann, vilket den emellertid enligt trovärdiga personers omdöme
mycket väl kan vara — skall alltid räknas Hjalmar Söderberg till
rättmätig förtjänst.

Marika Stjernstedts Tio noveller innehålla inga särskilt
märkvärdiga ting. Det mesta är fyllnadsgods, som egentligen knappast
förtjänat att tryckas om i bokform. Ett par av berättelserna visa
emellertid författarinnans säkra handlag, så exempelvis den lilla skizzen
Ryssens pengar, som vackert tecknar en liten spröd flickas tysta
tapperhet inför en oförmodad, bittert kännbar motgång. Som
psykologisk studie beaktansvärd är också berättelsen Sonen, där hon med
ömsint och medlidsam sympati tecknat ett av livets styvbarn, en
gammal hedersman, vars ofrånkomliga öde det är att utnyttjas och
bedragas av sina hänsynslösare medmänniskor. Ett par av novellerna
behandla halft humoristiska motiv, men det är tydligt att en sådan
ämnessfär passar författarinnan föga. Hon tar för tungt på sitt stoff
för att få ut den rätta effekten; blott när det är fråga om allvar
komma hennes bästa egenskaper som författarinna i dagen.

Den unga författarinnan Py Sörman debuterade i våras med en
bok, betitlad Toto, som väckte berättigat uppseende. Den var skriven
med påfallande talang, och dess satir träffade pricken med mindre
vanlig säkerhet. Huvudfiguren var en ung flicka, som plötsligt
avlider, dock utan att hennes kropp gör själen sällskap till landet på
andra sidan gränsen. Tvärt om lever kroppen kvar som om
ingenting hänt, fortsätter helt lugnt sin tillvaro och negligerar fullständigt
förlusten av själen. Och nu inträffar det märkliga att den själlösa
kropp, som tagit den verkliga personlighetens plats, långt ifrån att
på något sätt sticka av från sin omgivning tvärt om överallt blir
betraktad som en högre och mera fulländad mänsklig utvecklingsform.
Totos okomplicerade sätt att vara, hennes enkla uppfattning av
livsproblemen, hennes ideella tomhet, hennes ytlighet och hennes
obegränsade egoism betraktas allmänt som utslag av en sund och
hälsosam sinnets jämvikt, vilken envar har anledning att eftersträva.
Med verklig elegans och utan varje överdrift visar författarinnan hur
lätt det lilla själlösa, grymma och dumma skadedjuret Toto inpassar
sig i det moderna livets ram och hur förträffligt hon förstår att göra
sig gällande i sin av filmer, modedanser och aktuella journalbilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free