Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1930 - Vetenskapen och livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 63
Därmed är emellertid också sagt att det icke alltid kan vara lika
väl beställdt med andra vetenskapsgrenar i vårt land som med de
naturvetenskapliga — detta naturligtvis i genomsnitt och utan hänsyn
till individuella avvikelser i både positiv och negativ riktning på de
två områdena. De humanistiska vetenskaperna ge som regel ej samma
gripbara, yttre resultat som naturvetenskaperna, de bedrivas genom
att sitta och läsa i böcker och handskrifter, att tänka och pröva mer
än att handla. Och innerst inne har en ofantlig mängd, jå, kanske
flertalet, människor en känsla av att sådant ej är arbete för en vuxen
karl, att det är något som man har att göra undan i ungdomen för
att sedan få komma till det verkliga livet. Så förhåller det sig ju
också för flertalet människor och bör utan tvivel så göra; de lära
för att handla och icke för att finna sanningen. Emellertid är
verkliga förhållandet att samma etik i grund och botten behärskar också
en stor del bland dem som av någon anledning officiellt kommit att
vigas åt vetenskapen.
Härmed skall ej vara sagt att det ej arbetas flitigt inom det
alldeles övervägande flertalet vetenskaper i Sverige; de flesta svenska
vetenskapers internationella anseende är godt och förtjänar att vara
det. Men inom åtskilliga icke naturvetenskaper förefaller arbetet i
ovanligt påtaglig grad vara pliktarbete. När en docent eller en annan
yngre vetenskapsidkare ser tidpunkten för vakans på professur i hans
ämne närma sig, så gripes han vanligen av en nästan konvulsivisk
sanningsträngtan, eller åtminstone forskningsiver, och kan ibland på
några få år åstadkomma högst imponerande arbetsresultat. Men när
professuren sedan hunnit bli tillsatt, så är det märkvärdigt hur snart
han håller till godo med vad vetenskapen redan har åstadkommit.
En gammal akademisk elakhet säger om en person som blivit
professor att han har »ingått i den eviga vilan»; och ifråga om det
vetenskapliga arbetet inom vissa forskningsgrenar är detta bokstavlig
sanning. Universiteten och högskolorna publicera, antingen årligen
eller med vissa mellantider, förteckningar över sina lärares utgivna
skrifter, och det är ett oförnekligt faktum, att ej blott vissa bland
vetenskaperna, utan tidtals rent av en bland fakulteterna därvid nästan
icke ha någonting alls av vikt att meddela. \7isserligen är det
otvivelaktigt att det vetenskapliga arbetets resultat icke mätes i kilogram
tryckt papper, utan tvärtom att de mest skrivande ibland äro de
minst banbrytande. Men för att ett resultat skall ha uppnåtts, måste
i alla händelser något ha kommit till synes, och ingen som känner
förhållandena är i ovisshet om att bristen på synlig produktivitet
endast alltför ofta motsvaras av brist också på den osynliga.
Nu är det givet att icke heller andra innehavare av offentliga
befattningar alltid behärskas av ett okuvligt verksamhetsbegär. Men de
äro vanligen som hästar med kärran efter sig i utförsbacken, och
om de ej äro ovanligt osamvetsgranna, utgör detta tillräcklig sporre
för att de skola göra vad som åligger dem. Men professorer i
allmänhet och svenska professorer i synnerhet äro världens mest obundna
funktionärer, de giva sig själva lagen; och om den lagen ger absolu-
5. Svensk Tidskrift 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
