Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1930 - Indien i kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 DAGENS FRÅGOR
någon större framgång. Maskineriet har i hög grad gnisslat, och den
indiska förebråelsen att den medgivna självstyrelsen i mycket endast
varit ett sken torde i huvudsak vara riktig. I varje fall är systemets
upprätthållande i längden omöjligt. Här föreligger ett antingen — eller.
Gradvisa och splittrade åtgärder strida fullkomligt mot orientalisk
mentalitet, och även från engelsk sida har man alltid haft klart för
sig att systemet var ett provisorium och knappast ett av de långvariga.
Redan från början tänktes systemet som tioårigt. Tanken på revision
framfördes emellertid .redan långt tidigare. Lord Birkenhead som
statssekreterare för Indien gav likväl år 1925 »dyarkien» dess fulla
respittid. Terminen blev fortfarande 1929.
Den engelska regeringen beredde sig att möta detta ödesdigra
förfallodatum genom att lägga det indiska problemet i händerna på en
kommission under ledning av den liberale statsmannen sir John
Simon. I början av 1928 besökte denna kommission Indien. Endast
med största svårighet och tack vare lord Irwin’s personliga inflytande
lyckades sir John Simon och hans medarbetare komma i förbindelse
med de indiska nationalistelementen, av vilka flertalet eljest önskade
en fullständig bojkott av kommissionen. Swaraj-partiet utarbetade
emellertid samtidigt under ledning av Motilal Nehru ett extremt
självstyrelseprogram (Nehru-programmet).
i*)et resultat, till vilket sir John Simon kommit, är ännu icke känt.
Publicerandet av hans rapport är emellertid nu inom kort förestående.
De farhågor som på konservativt håll hysts för att premiärministern
Mac Donald utan att avvakta kommissionens resultat skulle genom ett
uttalande binda riksregeringens politik i den indiska frågan ha icke
besannats. Mac Donald — som för övrigt själv för några år sedan
besökte Indien och som aldrig givit offentlig anslutning till
nationalisternas krav — är besluten att bida tiden. Länge dröjer det
emellertid icke innan arbetarregeringen måste taga sin ståndpunkt och säga
sitt ord, vilket i det nu förevarande läget blir av världshistorisk
betydelse.
Under tiden ha även Swarajisterna å sin sida berett sig. Under
den allmänt hotande jäsningen har det tett sig som en ringa ljusglimt
att den helt nyligen i Lahore avhållna nationalistkongressen, vid vilken
såväl Nehru som Patel och andra ledare samt framför allt Ghandi
voro närvarande, med en visserligen knapp majoritet uttalat sin
lyckönskan till vice-konungen för att han undgått attentatet. Ghandis
inflytande reser sig nu som alltid emot varje form av våldstaktik.
Å andra sidan uttalade sig kongressen för Indiens fullständiga
oberoende och mot deltagande i de av regeringen planerade
förhandlingarna på Simion-betänkandets grundval.
Läget förblir emellertid till ytterlighet ovisst. Det ofta hörda talet
om att giva Indien ställning som dominion är en fras och ingen
lösning. »Dominion status» innebär numera egentligen endast en på
brittisk riksgemenskapskänsla och traditioner vilande form för fritt
samarbete mellan självstyrande folk. Detta gäller Canada, Australien,
Nya Zeeland, New Foundland och i huvudsak även Syd-Afrika och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
