Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Förenta Staterna och Nationernas Förbund. Av Gunnar Hesslén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA OCH NATIONERNAS FÖRBUND 83
förbundsakten, dess kostnader bestridas av Förbundets medel
och bisittarna väljas av förbundets organ (rådet och
församlingen). Den är alltså inordnad i folkförbundsorganisationen,
men anslutning till domstolen följde ej automatiskt med
medlemskap i Förbundet, ty domstolsstatuterna, som voro färdiga
först ett år efter Versaillesfreden, skulle särskilt för sig ratificeras
av staterna och detta är även fallet med förekommande
ändringar.
Redan Harding ifrågasatte 1923 accepterandet av domstolen
på vissa villkor, men frågan blev först aktuell genom senatens
resolution av januari 1926, enligt vilken statuterna godkändes
med vissa (fem stycken). reservationer. Dessa gällde dels en del
rent tekniska frågor såsom U. S. A:s rätt att deltaga i val av
domare, den ekonomiska sidan av Staternas anslutning o. dyl.,
dels den synnerligen viktiga frågan hur Amerikas inflytande
skulle kunna hävdas, då Folkförbundets organ av domstolen
begärde betänkanden av rådgivande art, en sak som var
särskilt kvistig därför, att man ej inom Folkförbundet var överens
om och ej heller önskade taga ställning till spörsmålet, om det
fordrades enhällighet eller endast enkel majoritet inom
vederbörande förbundsorgan vid begäran om ett sådant rådgivande
utlåtande.
Den förstnämnda gruppen av amerikanska villkor var lätt att
efterkomma från signatärmakternas sida, och i detta avseende
har man ock nu tillmötesgått Brasilien, som ju ursprungligen
tillhört Nationernas förbund men 1928 utträtt därur utan att
uppsäga ratifikationen av domstolsstatuterna. Men beträffande
spörsmålet om Washington-regeringens inflytande på
infordrandet av rådgivande domstolsutlåtanden kom man ej till någon
uppgörelse under de närmaste åren. Den amerikanske
utrikesministern, statssekreteraren Kellogg, tog då i mars 1929
initiativet till att söka avlägsna även detta hinder. En juristkommitté,
i vilken amerikanaren Elihu Root synes ha varit den drivande
kraften, sammankallades efter Kelloggs påstötningar, och denna
framlade ett förslag, som samtidigt med förbundsförsamlingens
möte i sept. 1929 behandlades och gillades för ratifikation av
signatärmakternas representanter. Förslaget gick ut på, att
U. S. A:s regering alltid skulle beredas tillfälle att yttra sig, då
ett rådgivande betänkande begärdes av domstolen, och att man
skulle fästa samma avseende vid en gensaga från denna rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
