Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets psykologi. Av T. Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 T. HOLM
soldaten på stridsfältet verkligen tillämpat det, som
han lärt under fredsutbildningen. Detta betyder, att vad
hans föregångare uträttat mera mekaniskt, såsom länkar i en
hårt sammanhållen kedja, det gör den nutida soldaten på grund
av egen bedömning och viljekraft. Därhän hava fordringarna
stegrats, och, vad märkligare är, de hava uppfyllts. Dess bättre
finnas även vittnesmål härom, mindre litterärt framställda än
Remarque’s, men tydligen sannare. Renn ’berättar, vad han
själv såsom underbefäl erfarit i den mest direkta kontakt med
truppen, och med trupp av skilda kvalitetskategorier. Hans
skildring, som bekräftas av officiella dagböcker och framför allt
av händelseförloppet, ger vid handen, att psykena i genomsnitt
voro starkare än de, Remarque framställt. Efter ett antal
stridsdagar vänjer sig soldaten vid kulornas vinande och granaternas
dån; han kan somna under trumelden, skämta under en
stridspaus och i fulla drag njuta av sin gulasch och sin pipa,
minuterna innan han vågar sitt liv i en stormning. Varje sida i
dessa krigsskildringar ger belägg för människans underbara
förmåga att anpassa sig efter alla förhållanden. Själva döden blir
i menige mans mun reducerad till vad den biologiskt är: en
fråga om ett förr eller ett senare. Så förklaras det, att hos
flertalet individer själsstyrkan och den målmedvetna
handlingskraften bibehållas även i stridens hetaste skeden. Världskrigets
värnpliktshär ägde ingen yrkesvana såsom de äldre legohärarna,
men i stället inneslöt den ett vida högre mått av bildbarhet,
lika mycket högre som 1900-talets man av folket i
bildningsstandard står över t. ex. 1700-talets. Världskrigets
värnpliktshär var på sitt sätt en otymplig massa, men den var på samma
gång en representation av folket självt, lika känslig för krigets
mål, för med- och motgångar som folket därbakom. Jå, själva
massan utgör på sitt sätt en garanti, ty med allt sitt brokiga
innehåll är den dock så sammansatt, att den håller, så länge
folket självt håller samman.
Ovan har sagts, att soldaten till en viss grad måste handla
efter eget beprövande. I övrigt regleras striden som förr av
befälet. Och här ställes med ännu större berättigande frågan:
huru kan detta ske? Det nutida stridsfältet företer, såsom nämnt,
alls intet av den regelbundenhet, som förr var målet och
förutsättningen för befälets verksamhet. Befälhavaren på
stridsfältet är en man i ledet. De yttre befälstecknen äro borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
