- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugonde årgången. 1930 /
92

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets psykologi. Av T. Holm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 T. HOLM

förvanter, i tyska armén som i alla andra. Han är
underhuggaren, som frossar i att plåga underlydande, särskilt om de äro
av högre bildningsklass, med allehanda pedantiska påhitt,
nesliga handräckningsgöromål o. s. v. Han kan i fred stundom
göra sig gällande som en duktig disciplinkarl, ty han är
ögontjänare, och sådant blir icke alltid upptäckt. Det är ju icke
alldeles omöjligt, att, såsom Remarque berättar, en eller annan
sådan typ med avsikt kvarlämnats i depåerna för att uppfostra
rekryter. Överhuvud har naturligtvis denna depåutbildning
endast i ringa mån kunnat ledas av officerare; den blev en mer
eller mindre torr korpralsdrill, vilket nog har känts som en
besvikelse särskilt för de många unga frivilliga, som strömmade
till rekrytlägren. Som en parentes kan anföras, att även de
frivilliga från Finland, vilka i Tyskland undergingo
jägareutbildning, drillades så, att åtminstone en och annan av de unga
idealisterna fick vingarna klippta för livet. Man erinrar sig
korpralskäppen från Fredrik Vilhelms tid; måhända ha dess
traditioner fortlevat i något högre grad än som var nödvändigt
och nyttigt i en värnpliktsarmé, vilken inneslöt så mycket
intelligens som den tyska. Kriget rensade bort oarterna, ty
kriget tål varken feghet eller översitteri. Men de nödvändiga
korrigeringarna måste hört till undantagen, det visa
stridsförloppen och operationerna.

Det har från vissa håll antytts, att drillen skulle haft sina
verkningar även upp i de högsta befälsgraderna. En tysk
general har t. ex. funnit anledning att i en bok om Marnefälttåget
påtala det slags bokstavsdisciplin, som kom en segrande
arméchef att blint lyda en återtågsorder, utgiven av en, visserligen
med blankofullmakt försedd, adjutant. Ett undantag i fråga om
självständighet skall ha varit general Francois, vilken emellertid,
trots sin erkända duglighet, lärer kallats inför kejsaren för
erhållande av följande reprimande: »Du hist brav, Francois, aber
du musst parieren!» Sådant kan väl anföras såsom kuriosa,
icke såsom typiska exempel. Tysk ledning i dess högre
instanser har ristat sitt äreminne i världskrigets otaliga operationer
och slag från det första krigsåret till det sista. Här kräves
intet försvar.

Ju mer man tränger in i befälsföringens psykologiska
problem, desto mer komplicerat förefaller det. Det gives, förutom
stridsfältets uppgifter, även ett »bakom fronten», som kanske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free