Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets psykologi. Av T. Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 T. HOLM
Detta omvittnas flerstädes i den litteratur, som här ovan
berörts. Men visserligen i skilda variationer. Remarque låter
endast glimtvis en av dessa i det tysta verkande, utomordentliga
befälspersonligheter skymta i kompanichefen, löjtnant Bertinck.
Eljest rör sig denne författare mycket litet med officerare, liksom
över huvud med befäl; han har tydligen kommit i beröring med
högst få av dem. Hans skildring ror sig väsentligen inom
tio-mannagruppens ram- Hans befälsideal är innehavare av en
sådan lägsta befälspost. Han har tjänat sig upp till sin plats,
och han står där med obestridd auktoritet, även gent emot
underlydande med högre skolbildning och kanske högre intelligens
i vanlig mening. Han vet nämligen bättre än de andra, icke
blott hur man strider inom gruppens ram, utan även hur man
fysiskt, för att icke säga animaliskt, finner sig till rätta under
krigets förhållanden. Han får dem också snart nog till
soldattyper, liknande honom själv; dessa ynglingar, som dock av
ideella skäl gått ut i kriget, hava snart inga andra instinkter
än de rent biologiska, som livet i skyttegraven alstrar;
nivelle-ringen har gjort sitt verk; de äro soldater. Man erinrar sig,
då man läser detta, Nietzsches paradox: människans reellaste
värde är det biologiska, se krigaren! Sheriff åter framvisar i
Journey’s end en annan befälstyp. Han rör sig i en miljö,
där de animaliska drifterna icke få tillåtas bli allenarådande,
bland befälhavare, som ha att leda i högre instanser än
gruppens. Hans kapten Stanhope är nästan enbart själ, blott vilja
och plikt, och därför trots sin ungdom och sitt söndertrasade
tillstånd den oumbärlige, den enda fasta punkten inom
kompaniet, då dess kritiska stund är inne. Vilken skillnad mellan de
två befälstyperna, Remarque’s och Sheriffs! Men det är den
senare, som är den intressantare, ty i honom förklaras, hur det
till synes omöjliga utfördes. Han är en av dem, som bildade
det hårda stålet i millionhärarnas lösa massa. Jå, varför icke
tillägga: det är den sortens pliktuppfyllelse, som kan förläna
ett folk det dyrbaraste av allt: en framtid i fred och frihet?
Vart kommer pacifismen med sin jag-kult mot den högre
fosterlandskärlek, som-för fosterlandets och de efterkommandes
välfärd tager sig sådana uttryck?
Renn har icke gjort till sin uppgift att teckna någon
karaktär, men han återgiver enkelt och naturligt sina och truppens
intryck av de officerare, han kommer i beröring med. Inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
