Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets psykologi. Av T. Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGETS PSYKOLOGI 95
helporträtt, men ett ord här, en situationsbild där —
sammantaget ett belysande prov på, vilka drag hos officeren som på
truppen gjort de starkaste intrycken. Det kan vara några enkla
ord, med vilka en kompanichef hälsar en nykommen kontingent
ersättningsmanskap — han tar med ens deras hjärtan; det kan
vara den lugna ton, i vilken en ung bataljonschef, till synes
fullkomligt oberörd av i närheten kreverande granater, giver en
förskräckt ordonnans sina order, som om ingenting hänt. Man
skall nästan överallt i boken fmna, att vad berättaren fäst sig
vid, ligger på det psykologiska området. Det taktiska
intresserar honom icke alls; han har icke förstått mycket därav utöver
ramen av sitt eget förband. Truppen gör, vad som befalles, om
det befalles på det rätta sättet, och truppen följer sin officer in i
kulregnet, om han har dess förtroende. Och trots bristande
förståelse för mycket av det som måste utföras, har dock truppen
oftast en intuitivt riktig uppfattning rörande sina förmäns större
eller mindre duglighet. En reservofficer, som ännu icke förvärvat
nödig frontvana, lyckas icke inför truppen överskyla sina brister;
på sitt naiva sätt framhåller berättaren vådorna av ett sådant
fall, så som truppen ser dem: »wir verachteten die vierte
Kom-pagnie wegen ihres Fuhrers». Sådan befälhavare, sådan trupp!
Man förvånar sig blott över, att dylika fall synas varit så
ytterligt sällsynta. Särskilt de arméer, som kämpat på västfronten
— tyska, franska, engelska, amerikanska — hava varit
genomgående väl ledda i alla instanser, och det torde icke vara någon
överdrift att säga, att vad befälskårerna där presterat är något
av det mest storslagna, historien har att uppvisa. Man möter
här en tyst uthållighet, en vilje- och nervstyrka, som ställer
denna kategori av människor i högsta rangklass.
Den dag skulle dock komma, då, som känt är, en av de
väldiga masshärarna började knaka i sina fogar, den tyska.
Orsakerna kunna, på vägar, som ovan antytts, logiskt fastställas.
Värnpliktshären är folkets spegel. Då folket, uthungrat,
förtvivlat, förlorade balansen och lät de revolutionära elementen få
överhand, måste så förr eller senare bliva fallet även i hären.
Bakifrån sökte sig smittan småningom fram till hären,
genomsyrade bakre formationer, depåer och reserver. Till fronten
nådde den ock, men så starka voro ännu de sammanhållande
krafterna, att hären icke föll sönder. Dess högsta ledning
ansåg sig dock icke kunna fortsätta kampen med en här, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
