Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kring Kaunas och Vilna. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l
100 ADOLF SCH UCK
och avstodo det återerövrade Vilna till litauerna. Efter ryssarnas
nederlag utbröto stridigheter mellan Polen och Litauen, vilka på
hösten 1920 bilades genom ett vapenstillestånd, enligt vilket Vilna
inrymdes åt litauerna. Medan tvisten av bägge parterna
han-sköts till Nationernas Förbund, företog den polske generalen
Zeligovski med den polska regeringens hemliga stöd sin
ryktbara kupp i oktober 1920: de polska friskarorna bemäktigade
sig Vilna jämte avsevärda områden längs litauiska gränsen och
omintetgjorde härmed även den sedermera av folkförbundet
beslutade folkomröstningen därstädes.
Det skulle föra för långt att här närmare referera utvecklingen
av denna ödesdigra konflikt, som kastat sin slagskugga över
folkförbundets senare historia — för dess olika faser ha
lämnats flera redogörelser i tidigare årgångar av denna tidskrift.
Att Litauen vägrat att foga sig i det av de allierades högsta råd
fattade beslutet att fastställa den genom Zeligovski-kuppen
åstadkomna gränsen mellan Polen och Litauen, kan man knappast
förundra sig över. Någon folkrättslig grund för detta
disponerande över av Ryssland avträtt område ha de allierade makterna
icke haft. I tanklös eftergivenhet för sin polska bundsförvants
krav ha de icke tvekat att skapa ett latent oroscentrum inom
det område, där Litauens, Polens, Sovjet-Rysslands, Lettlands och
Tysklands gränser stöta mer eller mindre samman.
Inom Litauen har man vägrat att foga sig i den polska
Vilnaockupationen och sedan nio år tillbaka har där ständigt höjts
ropet: »Giv oss åter Vilna»! Överallt möter man plakat med
bilder av Vilna, försedda med patriotiska uppmaningar att icke
glömma den bortrövade huvudstaden. Vilna-området har alltså
blivit ett litauiskt »Alsace-Lorraine». Det må villigt medgivas,
att den litauiska politiken, framför allt sådan den framträtt
på folkförbundets sammanträden, ofta lämnat mycket övrigt
att önska i fråga om yttre diplomatisk takt. Men för litauerna
har det gällt att till allt pris hålla Vilnafrågan öppen, den
nuvarande generationen har redan upplevat så många plötsliga
omvälvningar i Östeuropas politiska struktur, att den ej kan låta
hoppet om nya förändringar i läget försvinna. I och med att
Polens läge under de senaste årens lopp alltmera stabiliserats,
har emellertid den hägrande omvälvningen i Östeuropa tett sig
alltmera avlägsen. Man har emellertid alltsedan Vilnakuppen
med envis beslutsamhet upprätthållit gränsspärren mot Polen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
