Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kring Kaunas och Vilna. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ADOLF SCHUCK
jordbrukskultur har därför icke vunnit insteg i Litauen, som
dock är en av de mest utpräglade agrarstaterna i Europa.
Då man känner till de förhållanden, som rådde i det ofria
Litauen, och dessutom tar i betraktande, att världskriget genom
sin skadegörelse och sina ständiga tvångsrekvisitioner utarmat det
redan förut fattiga bondelandet, kan man icke annat än förvåna
sig över att den unga staten under en svår tioårsperiod kunnat
stå på egna ben och även högst avsevärt utvecklas i kulturellt
och materiellt avseende (bl. a. har den 1922 införda
guldvalutan kunnat hållas stabil). Att denna utveckling fördröjts,
beror till en väsentlig del på, att den hämmats av inre politiska
strider. Vi komma här till en av de ömmare punkterna i den
unga statens utvecklingshistoria.
Under det främmande herraväldet hade det litauiska folket
varit i total avsaknad av all politisk självstyrelse. Politisk
kultur och skolning brast alltså fullständigt, och det var givet att
folket på intet sätt var moget för den vidsträckta parlamentariska
författning, som fastställdes 1922. Det tidigare samröret med de
revolutionära rörelserna i Ryssland kom här att få
fördärv-bringande följder, framförallt genom att en svag regeringsmakt
kombinerades ined den vidsträcktaste demokrati. Följden härav
blev att folkrepresentationen (sejmen) huvudsakligen blev
tummelplatsen för en negativt betonad partipolitik och att de
maktlösa regeringarna avlöste varandra i snabb följd. Ett allmänt
missnöje utbredde sig i landet över denna regeringslöshet, som
hotade att bringa återuppbyggnadsarbetet i fullständig stockning.
Det var då som den omstridde politiker ingrep, som i nära tre
år skulle hålla Litauen under diktaturens spira: Augustinas
Valdemar as.
Voldemaras, som tidigare en tid stått i spetsen för regeringen,
ansåg, att en lösning av de inre politiska svårigheterna endast
kunde åstadkommas med våldsamma medel. Sitt hopp ställde
han till armén, vars officerare voro missnöjda med regeringens
planer att minska kadrarna och reducera lönerna. Här fann
den starkt nationalistiske universitetsprofessorn det stöd, han
behövde, och i december 1926 genomförde han plötsligt en
statskupp. Regeringen störtades, ävenså presidenten, till vilkens
efterträdare Voldemaras upphöjde sin anhängare Smetona; själv
övertog han presidiet och utrikesministerportföljen i den nya
regeringen. I sejmen vågade emellertid en stark opposition trotsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
