Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk liberalism och svenskt folkfrisinne. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 E. H. THÖRNBERG
just denna sort hade hemma i socknen, i den lilla staden eller
här i Stockholm berörts av de religiösa väckelserna. Inte sällan
hade därför samma borgartyp fått ett särskilt signum i
Betelka-pellet, i Södra Missionshuset eller i någon annan frireligiös lokal.
Andra män av enahanda stånd och villkor hade trätt in i
nybildade loger av I. O. G. T. och tagit allt högre grader. Visserligen
stärktes dessa gruppers artmedvetande som delar av en klass
med avgränsning nedåt. Men ofta nog bibehöllo de dock en
känsla av samhörighet med vad man kallade småfolket.
Samtidigt fattade de allt klarare det sociala avståndet mellan å ena
sidan dem själva och å andra sidan industriens och den stora
köpenskapens män, protektionistiske godsägare och patroner, civile
och militära ämbetsmän. Och de eggades till deltagande i det
politiska livet utefter de linjer, som drogos av deras enskilda
och allmänna ekonomiska och religiösa intressen. Trots
åtskilliga adliga och ofrälse patriciska namn, trots de mycket
talrikare namnen på liberala yrkesutövare, vetenskapsidkare,
byråherrar och storborgare fick redan nu huvudstadsliberalismen
en stark betoning av lägre medelklass. Denna betoning blev
ännu kraftigare under närmaste följande lustrer. I utomordentlig
grad vart samma utveckling markerad i landsorten.
Under 1890-talet försiggick dock en medelklassens konsolidering
med dragning uppåt. En mångfald av förhållanden samverkade
härtill. Allt mer sjönko de gamla bördsvärdena. »Les nouveaux
riches» från 1870-talets högkonjunkturer i Norrland och
Bergslagen liksom även från 1880-talets fastighetsboom i Stockholm
grenade sig allt högre uppåt; men de höggo inte av
förbindelserna med samhällets mellanlager. Emellertid fylldes
ämbetsmannavärlden och officerskadrerna i växande omfattning med
borgarhemmens söner, medan döttrarna av samma ursprung
genom giftermål flyttade över till adelsfamiljer och andra
förnämliga kretsar. Det ekonomiska livets gestaltningar under
1890-talet med till dels lysande konjunkturer och en relativt låg
prisnivå beredde talrika medelklassgrupper en plats i solen. Nu
gåvos tillfällen till en komfort, som stärkte medvetandet om ett
visst höjdläge. Och det blev allt lättare att låta barnen —
flickorna såväl som pojkarna — stiga studievägen upp.
Medelklassen vidgade sig uppåt, eller — kanske riktigare — de högre
klasserna utbredde sig, men med förskjutning nedåt.
Frikyrkofolk, som nått en fastare ekonomisk och social position, anam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
