Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Minnen och personskildringar. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 LITTERATUR
de flesta sidorna i hans bok. Redan det, att han har direkta minnen
av sin farfar Johan Gabriel Richert, är ju tillräckligt för att förläna
hans skildringar intresse utöver det vanliga. Som bekant är förf. en
det praktiska livets man och har på detta område — han må nu själv
säga därom vad han vill — spelat en framträdande roll. Om
mångsidigheten i hans verksamhet vittna enbart namnen på hans
arbetsområden: Stockholms byggnadskontor, Göteborgs byggnadskontor,
Richerts ingenjörsbyrå, Vattenbyggnadsbyrån, Tekniska högskolan,
Vattenrättskommittén, överrevisorskap vid järnvägsstyrelsen, Stockholms
kommunalförvaltning, riksdagen, den s. k. Malmslättskommissionen,
pansarbåtsinsamlingen och bondetåget. Det är exakta och klara
besked som ges; betygsättningar undvikas i regel, och där de förekomma,
äro de välvilliga. Den som vill följa vårt lands ekonomiska och
tekniska utveckling under decennierna kring sista sekelskiftet, kan med
förtroende rådfråga Richerts bok. Från sin korta riksdagsmannabana
har han just ingenting märkligt att berätta, men själva den politiska
typ han representerar är ägnad att väcka sympati — frisinnad skulle
man vilja kalla den, om inte ordet hade sin nuvarande bibetydelse.
Richert är en gengångare från den tid, då frisinnad och nationell voro
förenliga begrepp.
Mitt in i nutidens sjudande arbetsliv för oss också Herman Udden
i sin bok om Västerås under femtio år (1875—1925). Det är en
skildring av den växande industristaden med Asea, Svenska Metallverken
och Djuphamnen, men också av den gamla bildningshärden med sina
undervisnings- och övriga bildningsanstalter, Djäkneberget och först
och sist domkyrkan. Tessins härliga tornspira är dock, storindustrien
och hela det moderna livet till trots, det som i förf:s uppfattning och
även i hans framställning alltjämt dominerar den gamla staden. »Hon
betecknar» — säger han vackert — »det andliga livets övermakt över
allt det jordbundna, och hon varskor på långt håll den färdande, att
han nalkas en andelivets och bildningens härd». Till redogörelsen
för stadens och dess olika institutioners öden och utveckling under
det sista halvseklet har förf. fogat en samling utsökta
personskildringar, behandlande stadens märkesmän på olika områden under
samma tidsskede. Här möta oss landshövdingarna Reinhold
Charpentier, Fredrik Hederstierna och Claes Wersäll, biskoparna Carl
Olof Björling, Gottfrid Rilling, Johan August Ekman och Nils Lövgren,
borgmästarna Erik Wilhelm Abenius och John Otto Karlsson,
Djäknebergets originelle och storsvenske skapare Sam Lidman, den klassiskt
vältalige och vördnadsbjudande rektorn Ludvig Mossberg, den bekante
läroboksförfattaren Daniel Anton Sundén, den skicklige bankmannen
och medelpunkten i stadens musikliv Rudolf Gagge, den vidhjartade
teologen domprosten Johan Henrik Björnström och många andra.
Det är en vacker gärd av tacksamhet och pietet Herman Udden på
sin ålders dagar skänkt den stad, i vilken han verkat under 46
lyckliga år och till vars prydnader han själv enligt enstämmigt omdöme
kan räknas.
Till samma kategori av gedigna, vederhäftiga och välskrivna per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
